Bullmastiff

Bullmastiff är en utpräglad sällskapshund och trivs att följa med sin familj på olika aktiviteter. Rasen är lättlärd men passar inte som brukshund eftersom den snabbt tröttnar på upprepade övningar. 

Om du funderar på bullmastiff:

• Läs på innan ditt hundköp noga och besök alltid ett antal uppfödare innan du bestämmer dig.
• Den har relativt låg jaktlust, men att inte jaga är en uppfostringsfråga och inget man ska ta för absolut självklart.
• Rasen behöver varierad motion och hjärngympa. Men rusta dig med tålamod då den är självständig och lätt blir uttråkad.
• Den behöver socialiseras tidigt och huvudansvaret för hunden ska alltid ligga hos en vuxen person.
• Det är en av de större hundraserna och kostnaderna för foder blir därefter. Även försäkringspremien kan vara hög.

Storlek och utseende

Bullmastiff är en kraftfullt byggd, proportionerlig hund, som ger intryck av utomordentlig styrka, sundhet och rörlighet utan att vara klumpig. Mankhöjd för hanar är 64–69 cm och tikar 61–66 cm. Vikt för hanar är 50–59 kg och tikar 41–50 kg. Färgen är alla nyanser av brindle (tigrerad), fawn (sandfärgad) eller röd.

Skötsel

Rasen har en kort tät päls som inte kräver någon avancerad pälsvård. Regelbunden borstning är att rekommendera, precis som ett bad då och då. Man ska vara medveten om att när den fäller så fäller den mycket hår. Ögon, öron, hudveck och slemhinnor bör kontrolleras dagligen.

Egenskaper och mentalitet

Rasen ska utstråla kraft, vara tålig, aktiv och pålitlig. Till temperamentet är den gladlynt, alert och trofast. Bullmastiff är en bra familjehund. Som alla hundar behöver den stimulans och aktivitet, men gärna i sitt eget tempo. Den är ganska egensinnig och avgör gärna själv vad som är nödvändigt, när detta eventuellt bör utföras, hur och i vilken takt. Den är en robust, stadig och tålig hund som tycker om och klarar de flesta typer av väderlek, möjligen med undantag av extrem värme. 

Hälsa

Rasen har hud, öron och ögonproblem. Höftledsdysplasi, HD, och armbågsdysplasi, ED, förekommer. Korsbandsrupturer med operation och lång rehabilitering som följd förekommer liksom cancer i olika former. Hjärtfelet aortastenos förekommer, men är i dagsläget mest ett avelshygieniskt problem, föräldrarna bör vara kontrollerade. 

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, där man uppmärksammar överdrifter i storlek och typ, hudmängd, överlinje (rygg, länd och kors), bakställ (bakben och dess vinklar) och ögonkantsproblem.

Historik

Bullmastiff har sina rötter på de brittiska öarna. Hundar av bullmastifftyp har under lång tid funnits i England och huvudsakligen använts av skogvaktare till skydd och hjälp i arbetet med att hålla efter tjuvskyttar. I rasens bakgrund finns mastiff och bulldogg. I slutet av 1800-talet började typen stabiliseras och rasen erkändes så sent som 1924 av Engelska Kennelklubben. Det dröjde till 1950-talet innan de första hundarna kom till Sverige.