Grönlandshund

Grönlandshunden är i första hand en hund för friluftsmänniskor. Det är en passande hund för den som tycker om att vistas på fjället eller i skogen. Vintertid åker du skidor eller nomesläde med hunden och på sommaren hjälper hunden till att bära packning (klövjas) under vandringen. Rasens behov av arbete och motion är stort.

Det är en hund som tycker om människor, kända som okända. Stark jaktinstinkt gör att hundarna är svåra att ha lösa i naturen.

Om du funderar på en grönlandshund:

• Det är en hundras som kräver en aktiv och engagerad ägare.
• Rasen har ett mycket stort motions- och arbetsbehov, och trivs särskilt bra inom draghundsporten. 
• Grönlandshund har en varm och tjock "polarpäls" vilket gör att hunden trivs bäst utomhus, året om. 
• Rasen trivs inte alltid så bra i en stor flock med andra hundar. 

Storlek och utseende

Grönlandshunden är en mycket stark hund av spetstyp som är byggd för uthållighet och påfrestande arbete som slädhund under arktiska förhållanden. En viss variation i storlek finns men så länge det inte påverkar arbetsförmågan eller den exteriöra harmonin är det acceptabelt. Minsta tillåtna mankhöjd för hanar är 60 cm och tikar 55 cm.

Alla färger finns, en- och flerfärgade, med undantag av albinos (avsaknad av prigment) som inte är tillåtet i rasstandarden. Pälsen är dubbel, det vill säga en mjuk underull och ett tätt, rakt och grovt täckhår utan lockar eller vågor.

Skötsel

Hunden fäller sin tjocka päls vår och höst, och behöver då borstas. Däremellan är pälsvården obetydlig.

Egenskaper och mentalitet

Grönlandshund kännetecknas främst av sin energi, mentala styrka och oräddhet. Rasen är en passionerad och outtröttlig slädhund. Mot människor, även främmande, är den vänlig och som arbetande hund tyr den sig inte till någon särskild förare. Rasen lämpar sig inte som vakthund. Vid säl- och isbjörnsjakt visar den mod och stor jaktinstinkt.

Hälsa

I rasen finns en viss risk för höftledsdysplasi, HD, men det är svårt att veta säkert då endast en mycket liten andel hundar blir röntgade. Detta försöker rasklubben komma tillrätta med genom att uppmana uppfödare och ägare att röntga sina hundar. I övrigt är det en sund och frisk ras.

Historik

Rasen kommer som namnet avslöjar ursprungligen från Grönland där den i alla tider använts som dragdjur vid jakt och fångst ute på isarna. De första grönlandshundarna som kom till Sverige var dels sådana som tagits med hem av män som själva tjänstgjort på Grönland eller Svalbard, dels avkommor efter norska hundar. Utbytet med Norge har i alla tider varit stort, däremot har import av nya hundar från Grönland försvårat på grund av regler vid införsel.