Leonberger

Leonberger är en sällskaps- och familjehund. Rasen har en viss vaktinstinkt men är ingen utpräglad vakthund. Rasen tycker om att aktiveras, till exempel med viltspår, söka efter svamp eller liknande.

Om du funderar på leonberger:

• Leonberger är en stor hund som kräver stort utrymme.
• En stor hund medför större omkostnader än en liten.
• Rasen har mycket päls och fäller rikligt två gånger per år, och även en del däremellan.
• Det är viktigt att lära valpen saker i god tid, vänta inte tills hunden är stor.

Storlek och utseende

Leonberger är en kraftfull och muskulös hund som ändå ger ett intryck av elegans och smidighet. Mankhöjd för hanar är ca 72–80 cm och för tikar ca 65–75 cm. Färgen är lejongul, röd, rödbrun och även sandfärgad.

Skötsel

Rasen har mycket päls, med tjock underull som är vattenavstötande. För att hålla pälsen i god kondition och slippa tovor och dylikt bör den borstas ordentligt en gång per vecka. Den fäller rikligt två gånger per år. Pälsen trimmas inte, utan man ansar endast tassarna och rycker eventuellt en del päls på öronen om så skulle behövas.

Egenskaper och mentalitet

Rasen ska varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund ska rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla livssituationer. Viss vaktinstinkt förekommer.

Hälsa

Inom rasen förekommer hjärtsjukdomar, höftledsdysplasi (HD) och tumörer i rasen.

Historik

Upphovsman till leonberger var en tysk rådman vid namn Heinrich Essig. Han kom från staden Leonberg i södra Tyskland, där lejonet finns i stadsvapnet. Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes år 1846. Till grund för rasen ligger svartvit newfoundlandshund, sankt bernhardshund och pyrenéerhund. Den första kullen i Sverige föddes 1979.