Norsk lundehund

Norsk lundehund användes under flera hundra år till fångst av lunnefågel. I dag används den främst som sällskapshund. Rasen har många särtecken, till exempel sex  tår på varje tass. 

Om du funderar på norsk lundehund:

• Det är en härlig och vänlig liten hund som gärna vill vara med på allt familjen företar sig och trivs med barn.
• Hunden talar ljudligt om när någon/något främmande närmar sig.
• Träna valpen i sociala sammanhang så blir den en kompis som kan följa med nästan överallt.
• Den kan vara lite sen med att bli rumsren.
• Då antalet hundar i rasen är numerärt få är så många individer som möjligt värdefulla till avel.

Storlek och utseende

Lundehunden är en zoologisk raritet genom att ha sex fullt utvecklade tår på varje tass. Den är otroligt vig och rörlig, huvudet kan böjas så långt bakåt att pannan vidrör ryggen. Den kan också stänga sina öron. Rasen har ett speciellt gångsätt, de paddlar med frambenen och det ser ut som om hunden ritar stora cirklar i luften.

Det är en liten, smidig och förhållandevis lätt rektangulär spets. Färgen är vanligtvis brun med vita tecken. Mankhöjd för hanar är 35–38 cm och tikar 32–35 cm. Vikt för hanar är 7 kg och tikar 6 kg.

Skötsel

Lundehunden behöver knappt någon pälsvård. Du borstar och badar den då pälsen är i fällning. Pälsen verkar smutsavstötande och när den torkar efter en promenad i regn och rusk faller smutsen lätt av.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har ett alert och vaksamt temperament. Den har lätt för att skälla. Rasen är självständig och är därför inte alltid lätt att motivera till exempelvis lydnadsträning. Nya miljöer och människor vill hunden gärna bekanta sig med.

Hälsa

Lundehunden är en frisk liten hund som ofta blir gammal; 13–14 år är inte ovanligt. En sjukdom som finns i rasen är IL (intestinal lymfangiektasi, kräkningar och diarréer) där cirka en av tio hundar insjuknar per år. 

Historik

Norsk lundehund förekom längs kusten i Nordnorge under flera hundra år och den användes för att fånga lunnefågel. Dagens lundehundar härstammar från ön Vaeröy utanför Lofoten. Efter andra världskriget fanns endast en liten spillra kvar av rasen, men genom ett vetenskapligt upplagt avelsprogram kunde man rädda rasen till eftervärlden.