Perro dogo mallorquín/ca de bou

Rasen är numera en familjehund och vakthund. I Sverige används den i dag främst som sällskapshund men är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper.

Om du funderar på perro dogo mallorquín/ca de bou:

• Den är inte en ras för en förstagångsägare.
• Rasen trivs inte alltid med andra hundar, speciellt gäller detta hanhundar.
• Hunden behöver mycket miljö- och socialträning som valp/unghund.
• Rasen behöver aktiveras fysiskt och mentalt.
• Rasen trivs bäst på landet då hunden tycker om att vistas utomhus.

Storlek och utseende

Rasen är en av de mindre molosserraserna. Mankhöjden för hanar är 55–58 cm och för tikar 52–55 cm. Vikten för hanar är 35–38 kg och för tikar 30–34 kg. Den är kraftig byggd och huvudet är stort och brett. Färgen är brindle, fawn eller svart. Vita tecken kan förekomma.

Skötsel

Pälsen är kort och sträv och lätt att sköta. Badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har en historia som kamphund och vakthund och har kvar ett temperament som inte alla klarar av. Det finns fortfarande rätt många hundar som visar större vaktinstinkt än vad som är önskvärt. Hanhundar går generellt inte ihop och inte alltid tikar med andra tikar heller. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Hälsa

Höftledsdysplasi, HD, förekommer.

Historik

Perro dogo mallorquin har använts för hundkamp, till tjurhetsning och som vakthund. Grunden till rasen skapades när engelsmännen kom till ön Menorca i Medelhavet på 1600-talet och började korsa sina egna hundar med de som fanns på öarna. Engelsmännen avlade den för tjurhetsning, som i början av 1900-talet var mycket populärt. Detta förklarar det mallorkinska namnet ”ca de bou” - tjurhund (bulldogg). Rasen finns registrerad i den spanska stamboken redan från 1923.