Perro sin pelo del perú, médio

Perro sin pelo del perú, PSPP, är en utpräglad sällskapshund. Det är en ras med tre storleksvarianter samt även med eller utan päls. 

Om du funderar på perro sin pelo del perú:

• Den nakna varianten behöver smörjas samt skyddas mot sol på sommaren och kyla.
• Rasen förekommer i tre storlekar och med eller utan päls.
• Valpen behöver tränas i sociala sammanhang.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Rasen ska vara medelkraftig och kvadratiskt byggd. Tre olika storlekar finns. Mankhöjd för liten (pequeño) är 25–40 cm, mellan (médio) 41–50 cm och stor (grande) 51–65 cm. Vikt är för liten 4–8 kg, mellan 8–12 kg och stor 12–30 kg .

Färgen kan variera från svart via samtliga nyanser av grått, mörkt kastanjebrunt mot ljusblont. Rosaaktiga fläckar på alla delar av kroppen kan förekomma.

Skötsel

Rasen är oftast hårlös med endast enstaka hårstrån men den förekommer också i en variant med slät, kort och tät päls över hela kroppen. Pälsen på den behårade varianten är lättskött. Den nakna varianten kan behöva smörjas om huden är torr och kanske täckas vid kall väderlek.

Hälsa

Rasen har inga kända rasbundna sjukdomar eller hälsoproblem. Den anses vara en frisk och fysisk sund ras och kan uppnå en hög ålder. På grund av det genetiska anlaget för nakenhet saknar de ofta tänder i olika hög grad.

Egenskaper och mentalitet

Det är en livlig och uppmärksam hundras. Den ska vara vänlig och tillgiven gentemot sina närmaste, men reserverad mot främlingar. Rasen kräver därför mycket träning och socialisering, speciellt som valp.

Historik

Perro sin pelo del perú var känd i Sydamerika redan före inkaindianerna. Det finns säkra bevis i form av bilder på keramik från de olika civilisationerna före Inka. De nakna hundarna ersatte i dessa bilder andra viktiga ”symboldjur”, exempelvis puman, ormen eller falken. Av dessa bevis kan man sluta sig till att denna nakna hund förekom under de arkeologiska tidsperioderna före Inka, det vill säga mellan 300 f.Kr. och 1400 e.Kr.