Pomeranian

Pomeranian är en mycket trevlig sällskapshund och som alla hundar behöver den uppfostran. Den gillar att aktiveras och då gärna i hundsporterna agility, rallylydnad och träning där hunden får använda luktsinnet för att söka, exempelvis nosework. Pomeranian är också en populär utställningshund.

Om du funderar på pomeranian:

• Det är en liten och tuff hund som ska behandlas med förnuft så att den inte skadar sig.
• Rasen må vara liten och söt men det är en hund som ska fostras och tränas för ett bra hundliv.
• På grund av sin storlek bör man vara aktsam och försiktig vid lek med större hundar och små barn.
• Den vill inte vara ensam längre stunder då den är mycket bunden till sin ägare.

Storlek och utseende

Pomeranian är en mycket kort liten hund med en dubbel päls (täckhår och underull) som står rakt ut från kroppen. Den har en högt ansatt svans buren över ryggen och små upprätta öron. Mankhöjd är 21 cm +/- 3 cm. De vanligaste förekommande färgerna är: orange, orangesobel, röd, svart, creme och vargsobel. Andra färger förekommer.

Skötsel

Även om pälsen är tjock är den ganska lättskött och tovar sig sällan. Men pälsen behöver borstas igenom varannan vecka och oftare vid fällning.

Egenskaper och mentalitet

Det är en pigg, glad, positiv och vänlig ras som är mycket fäst vid sin ägare och är hemkär. Den har nästan ingen jaktlust.

Hälsa

Rasen ligger sammantaget på en medelnivå när det gäller skadestatistik. I rasen förekommer patella luxation (lösa knäleder) och hormonella besvär som visar sig genom att hunden mer eller mindre förlorar sin päls.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, när det gäller felaktig pälskvalité.

Historik

Pomeranian, eller zwergspitz som den kallas i tysktalande länder, är en av flera varianter av tysk spets. Stenålderns så kallade torvhundar och senare boplatskulturers spetsar kan vara ursprunget till den tyska spetsen, som är Mellaneuropas äldsta hundtyp. De andra varianterna är grosspitz, mittelspitz, kleinspitz och wolfspitz.

Pomeranian fick sin slutliga utveckling i England, vilket förklarar spridningen av det engelska rasnamnet. 1891 bildades The Pomeranian Club i England och då utarbetades också den första standarden för rasen.