Saarloos wolfhond

Saarloos wolfhond har inte avlats med syfte för någon särskild användning. Rasen har egenskaper som kan göra den till en trogen följeslagare och sällskapshund. Den är alert och livlig och mycket misstänksam mot okända. Dessa egenskaper gör att hunden kan ge ett nervöst intryck och reagerar ofta genom att fly undan. 

Om du funderar på saarloos wolfhond:

• Den är inte avlad att användas för någon specifik uppgift och är självständig. 
• Rasens egenskaper gör den inte lämplig för den som vill tävla i olika hundsporter.
• Saarloos wolfhond behöver socialtränas tidigt.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 65-75 cm och tikar 60-70 cm. Färgen är från ljus- till mörkchatterat varggrått eller leverbrunt. Även helt enfärgat creme till vitt förekommer.

Skötsel

Pälsen är rak och tät. Det är stor skillnad mellan vinter- och sommarpäls. Under vintern har den mycket underull. När denna fälls är pälsvården omfattande innan den fått sin mindre tjocka sommarpäls.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har framträdande drag av ett stort behov av att röra sig fritt. Den är energisk, reserverad och misstänksam mot främlingar. Dessa egenskaper innebär att rasen, framför allt när den utsätts för okända situationer, ger ett nervöst intryck och vanligen reagerar med flyktbeteenden. Rasen är självständig och lyder endast av egen fri vilja.

Rasens egenskaper medför ett särskilt ansvar för såväl uppfödare som hundägare. Ett gott råd är att skaffa kunskap om föräldradjurens mentala egenskaper t ex genom att träffa dem i deras vardagsmiljö och ta del av resultat från mentalbeskrivningar.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, där man uppmärksammar den speciella mentaliteten.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Leendert Saarloos, Nederländerna, experimenterade under 1930-talet med att korsa schäfer med varg. Hans mål var att förbättra schäferrasen och han höll sig med ett stort hägn av avelsdjur. Hans hundar, ”europeisk varghund”, bestod av 75% schäfer och 25% varg. Han försökte under 30 år att få hybriderna erkända som ras, men lyckades inte under sin livstid.

1975 lyckades hans efterträdare att få hundrasen erkänd av Holländska Kennelklubben under namnet saarloos wolfhond. Internationellt blev hundrasen erkänd 1981.