Header
SKK hem

Drever

Historik

Drevern, eller som den tidigare hette, dachsbracken, är en hund som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet (Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz) och som importerades till södra Sverige under 1910-talet. Det ursprungliga namnet skulle visa på rasens ursprungsblandning: den kortbenta taxen, der Dachshund och den högre stövaren, der Bracke. De första registreringarna i Svenska Kennelklubben gjordes redan 1913. Svenska Dachsbrackenklubben bildades 1944 och 1947 ändrades namnet till drever och Svenska Dreverklubben. År 1953 erkändes drevern som svensk ras.

Användningsområde

Drever, som är en långsamt drivande hund, anses närmast som en självklarhet för rådjursjakt men den är också en uppskattad har- och rävhund. I allt väsentligt ska den vara byggd för sitt ändamål, det vill säga drevjakt. Den är en hund som effektivt ska kunna arbeta i svenska marker och i svenskt klimat. Rasen är en utpräglad jakthund och passar inte enbart som sällskapshund.

Hälsa

Rasen har få hälsoproblem, men inom rasen förekommer andningsproblem efter eller i samband jakt och onormal trötthet, så kallat jaktödem.

Egenskaper / Mentalitet

Drever anses vara en mentalt stabil hund och den har mycket stor jaktlust.

Storlek och utseende

Den är en lågställd och robust hund som är byggd för långsamt drivande jakt. Alla färger i kombination med vita tecken är tillåtna enligt rasstandarden. Mankhöjd för hanar är 32–38 cm och tikar 30–36 cm.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Övrigt

Den är en hund som passar i en barnfamilj, men inte som enbart sällskapshund.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.