Header
SKK hem

Entlebucher sennenhund

Ingår i grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar

Historik

Rasen är minst bland de fyra schweiziska sennenhundarna (appenzeller sennenhund, berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Den härstammar från dalen Entlebuch. Den första rasbeskrivningen kom 1889 med namnet "Entlibucherhund", men ännu lång tid därefter skilde man överhuvudtaget inte på appenzeller och entlebucher sennenhund. En entlebucher sennenhund skulle på dagen driva och vakta boskapen och vakta sin ägare på natten. Det viktigaste var att hundarna själva kunde förtjäna sitt levebröd. Den första rasstandarden fastställdes 1927.

Användningsområde

Entlebucher sennenhund är en boskapsdrivande vakt- och vallhund och behöver motion därefter. Den behöver också arbeta med hjärnan med olika aktiviteter, alla typer av nosarbete är bra; tävlingslydnad och agility uppskattas också. En entlebucher sennenhund kräver mycket sysselsättning. Om den får det, blir den en bra sällskapshund och man slipper allt okynnesskällande.

Hälsa

De allvarligaste rassjukdomarna är ögonsjukdomen progressiv retinal atrofi (PRA; slutar med blindhet) samt ektopisk uretär (urinledaren från njuren mynnar inte på normalt sätt i urinblåsan). Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

En entlebucher sennenhund är en liten och mycket livlig skällande vallhund, som är alert och trevlig för sin familj, men oftast mycket reserverad för främmande människor. Rasen är extremt trogen sin ägare och väntar gärna vid din sida bara för att få vara med dig. Att vara i hundgård eller bli lämnad ensam är inget liv för en entlebucher sennenhund. Rasen behöver mycket miljöträning och social träning. Den är lättlärd och behöver aktiveras ordentligt för att fungera bra.

Storlek och utseende

Rasen är muskulös, snabb och smidig. Mankhöjden för hanar är 44–50 cm och för tikar 42–48 cm. Täckhåret är kort, tätt åtliggande, hårt och glänsande. Pälsen är trefärgad med svart grundfärg, gul till rostbrun tanteckning och vita tecken.

Pälsvård

Pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.

Övrigt

Rasen har ett stort behov av att tillhöra en flock och känna gemenskap med övriga familjemedlemmar. För att kunna tillgodose detta behov krävs att ägaren har möjlighet att vara tillsammans med hunden större delen av dygnet. Ensamhet sätter snabbt sina spår i form av en icke-social hund. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information om rasen.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.