Header
SKK hem

Pyrenéerhund

Historik

Rasen är mycket gammal och har under århundraden utvecklats i Pyrenéerna (Frankrike). En av teorierna är att den har sitt ursprung från de mastiffliknande hundar som nomadiserande folk fört med sig från Asiens bergstrakter. Teorin om asiatiskt ursprung stöds av likheten med tibetansk mastiff, kuvasz, maremmano-abruzzese med flera. Alla hör de till typen herdehundar, som de flesta är vita eller gulvita för att inte förväxlas med varg och andra rovdjur.

Användningsområde

Rasens ursprungliga uppgift var att, på egen hand, vakta boskapshjordarna mot de stora rovdjuren. I Sverige används den i dag främst som sällskapshund men man bör känna till att vaktinstinkterna finns kvar i rasen.

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

En pyrenéerhund är inte underdånig och ibland kan den med dagens mått mätt uppfattas som olydig. Den är lojal mot sin flock och älskar sin herde, men den är också en mycket självständig och oberoende hund. Den tar egna initiativ, det är en tänkande ras och att öppna dörrar samt fönster är inte något problem. Det är en självständig ras som bryr sig om andra, är vänlig mot alla och vaksam vid behov. En stabil och trygg familjehund som intuitivt vet om något eller någon är farlig.

Storlek och utseende

Pyrenéerhunden är mycket storväxt. Mankhöjd för hanar är ca 70–80 cm och tikar ca 65–75 cm. Vikt för hanar är ca 45–60 kg och tikar ca 35–45 kg. Trots sin storlek är det en mycket smidig och elegant hund. Färgen är vit med grå, grävlingsfärgade (blaireau), blekgula eller varggrå tecken. Rastypiskt är de dubbla sporrarna på bakbenen. Det typiska pyrenéeruttrycket kommer av den eleganta huvudformen med sitt svarta pigment och de mandelformade mörka ögonen, med den milda lite drömmande blicken.

Pälsvård

Pälsen har tjock underull med ganska långa täckhår. Rasen kräver viss pälsvård, enklast är det om man sköter om hundens päls 1–2 gånger i veckan. Den fäller oftast två gånger per år och har en underull som man med fördel sparar och gör garn utav. Eftersom rasen har rikligt med underull är det väldigt viktigt att blåsa den ordentligt torr efter bad, vilket man enklast gör med en hårfön avsedd för ändamålet.

Övrigt

Pyrenéerhunden besitter än i dag alla de instinkter och egenskaper en god herdehund skulle ha. Den har ett stort revirtänkande, vilket kan innebära svårigheter att ha hunden lös. Då det är en självständig hund, krävs det en del arbete för att få den dit man vill och man bör vara utrustad med stort tålamod och vara lite tolerant i vissa lägen. För att få bättre kontakt med sin hund och för att lära den grunderna i lydnad kan man gå på någon hundkurs, gärna från det att valpen är liten så den på ett naturligt sätt lär sig umgås med andra hundar och dess ägare.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.