Header
SKK hem

Rhodesian ridgeback

Grupp 6 Drivande hundar samt sök- och spårhundar

Historik

Rhodesian ridgeback härstammar från södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med jakthundar med den karakteristiska ridgen, en mothårs växande hårkam på ryggen. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns. Arbetssättet var att i flock trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren fick viltet, speciellt lejon, på nära skotthåll. Rasen skulle också fungera som vakthund. Den första rasstandarden nedtecknades 1922 av F. R. Barnes i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Rasen kallas också för afrikansk lejonhund.

Användningsområde

Rasen är i dag huvudsakligen en sällskapshund. Ett fåtal individer används till praktisk jakt. Rasen kräver mycket motion och den som funderar på att skaffa sig en rhodesian ridgeback bör tycka om att vara ute och röra på sig mycket i naturen.

Hälsa

Den är en förhållandevis frisk ras. Rasklubben är mån om att hålla inavelsgraden låg för att behålla hälsan. En del hudproblem finns i rasen. Höftleds- (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer, oftast av lindrig variant. 4–5% föds med dermoid sinus, en missbildning i huden. Valparna ska kontrolleras av uppfödarna innan leverans. Forskning pågår och förhoppningsvis kan sjukdomen börja elimineras med hjälp av ett DNA-test inom några år. Kontakta rasklubben för mer information kring detta.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen har en hel del vakt- och jaktinstinkt. Den är också relativt självständig och allmänt något vek. En del individer i rasen uppvisar mer rädslor än vad som är önskvärt. Denna mix av mentala egenskaper gör att ridgebacken är en krävande ras att hantera och hundvana är en fördel. Många uppfödare är noga med att mentalbeskriva sina hundar. Rasen fungerar generellt utmärkt som familjehund och älskar sin familj men väljer oftast ut en favorit. Den ska vara ointresserad av främmande människor.

Storlek och utseende

Den är en stor hund med mycket kraft. Mankhöjd för hanar är 63–69 cm och tikar 61–66 cm. Den är smidig, elegant och kraftfull. Som helhet är rasen en hund utan några som helst överdrifter och dess sunda konstruktion gör den idealisk för mycket fysisk aktivitet. Färgen är från ljust vetefärgad till mörkt röd, vita tecken förekommer på bröst och tassar. Ryggens hårkam, ridgen, är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen och är rasens adelsmärke.

Pälsvård

Rasens korta päls kräver ingen direkt pälsvård. Men givetvis ska man klippa klorna och bada hunden regelbundet.

Övrigt

En rhodesian ridgeback tar tid att uppfostra och är känd för att vara väldigt intensiv som valp och unghund. Den som funderar på att skaffa sig rasen bör förstå att den också behöver mycket miljö- och socialträning som valp/unghund. Man bör också vara inställd på att gå på lydnadskurser under hundens första 1–2 år.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.

Rhodesian ridgeback

Mer information

... om mentalitet!
Mentalitet – hur en hund beter sig och vilka mentala egenskaper den har – är ofta en viktig aspekt för dig som blivande valpköpare när du ska välja hundras och som redan lycklig hundägare! Ju mer information du har, desto lättare blir det att välja den hundras/hundtyp som passar dig bäst och vad du bör tänka på som ägare.

Svenska Kennelklubben har en egen mentalbeskrivning som är utformad för att passa hundar av alla raser. Den heter Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH. Beskrivningen är utformad på så vis att de beteenden hundarna visar har god överensstämmelse med hundens sätt att vara i vardagen.Ju fler hundar av en ras som BPH-beskrivs, desto säkrare blir den sammanlagda informationen.

När en ras har uppnått 200 st beskrivna individer gör SKKs Kommitté för hundars mentalitet, KHM, en analys av resultatet.  200-analysen är ett hjälpmedel för uppfödare och rasklubbar, men ger även andra intresserade en hel del intressant information.

Denna hundras har en sk 200-analys, och den finns att läsa bland länkarna ovan.