Historik
Briard är en ras med anor från åtminstone 1300-talet och eventuellt ända från 700-talet. Den användes ursprungligen som en vakt- och vallhund som även försvarade hjorden mot både två- och fyrbenta inkräktare. På senare tid har den även använts av militär och polis samt som lavinhund eller som tävlings- eller sällskapshund.
Användningsområde
Rasen är en brukshund, en lättlärd och lyhörd arbetskamrat. Den lämpar sig som tjänstehund så väl som för hundsporterna lydnad, sök, spår, agility med mera. I övriga Europa ser man även många som tränar och tävlar i bruksgrenen skydds. I bland annat Frankrike används briard som vall- och vakthund. Det är en mycket bra allroundhund.
Hälsa
Höftledsdysplasi (HD) och magomvridning förekommer. Nattblindhet upptäcktes för några år sedan, men detta är inget problem längre.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en aktiv och livlig hund som behöver få arbeta på ett eller annat vis. Rasen är absolut ingen "soffpotatis". En briard är trogen och lojal mot sin familj och har en utpräglad revirinstinkt. Allmänt anses den tillhöra de hundraser som mognar sent i livet. Det krävs lite extra tålamod, glimten i ögat och en viss envishet från dess ägare de första åren.
Storlek och utseende
Rasen är en kraftfull, rustik och rörlig hund. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och för tikar 56–64 cm. Färgen är enhetlig och den fawnfärgade briarden har en varm ton. Svart, fawn och grått är vanligast förekommande.
Pälsvård
Pälsen ska varken klippas eller trimmas. Pälsen är tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång. En ordentlig genomborstning och kamning per vecka är att rekommendera. Rasen fäller inte, men på grund av den långa pälsen får man räkna med att den drar in en del barr, sand, gräs med mera.
Övrigt
Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.