Historik
Dogue de bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. Den omnämns redan på 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt på till exempel vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. Den första individen importerades till Sverige 1992 och första kullen föddes 1994.
Användningsområde
Tidigare användes rasen för vakt och jakt, men numera anses den mest lämpad som sällskapshund.
Hälsa
Ta noga reda på föräldradjurens historik när det gäller dess sjukdomar. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en mycket envis hund men också väldigt läraktig. Trots utseendet på nosen är den mycket duktig på spårning. Rasen är oftast väldigt trogen sin familj. Det finns vaktegenskaper i rasen.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 60–68 cm och tikar 58–66 cm. Vikt för hanar är minst 50 kg och tikar minst 45 kg. Färgen är enfärgat i alla nyanser av rödgult, från mahogny till isabella (gulvit).
Pälsvård
Pälsen är dubbel och bör borstas mer vid fällningsperioderna, däremellan fäller de små hår. Pälsen är blöt länge efter bad. Klo- och öronvård bör utföras varje vecka.
Övrigt
En dogue de bordeaux är en mycket personlig hund.