Historik
De flesta är eniga om att rasen härstammar från Mellersta Östern. Troligen följde hundarna med olika invandrande folkgrupper till Europa och England. Möjligen fanns redan då en inhemsk typ av mastiffer, vilka korsades med de invandrade hundarna. På mitten av 1800-talet började renaveln av rasen, men efter andra världskriget var mastiffen nästan helt försvunnen. Man har lyckats rekonstruera rasen, med bland annat inkorsningar av andra raser som till exempel sankt bernhardshund i syfte att bibehålla storleken.
Användningsområde
Under medeltiden och framåt användes mastiff till jakt på storvilt, i krig och till viss mån som vakthund. Numera är den framförallt en sällskapshund.
Hälsa
Rasen är en stor och tung hund och kan därför ha problem med höftledsdyslplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) och knäledsproblem. En mastiff kan drabbas av magsäcksomvridning.
Egenskaper / Mentalitet
Mastiffen är en trevlig sällskapshund. Den ska enligt rasstandarden "förena storhet med godmodighet, mod med foglighet". Mastiff är en relativt lugn hund och kräver sparsamt med motion framförallt under uppväxten, de trivs oftast bäst med att strosa runt på gården. En mastiff blir sällan aggressiv utan oftare skygg eller reserverad.
Storlek och utseende
Mastiff är en stor, rektangulär, kraftig, symmetrisk och välbyggd hund. Den har ett brett huvud. Mankhöjd för hanar är ca 76 cm och uppåt och för tikar ca 70 cm och uppåt. Färgen är aprikos eller silver, fawn eller mörkt fawn-brindle.
Pälsvård
Pälsen är kort och tätt åtliggande. Den kräver ingen speciell pälsvård men behöver borstas regelbundet och badas vid behov.
Övrigt
Har man små barn så ska man tänka på att mastiff är en stor hund även om de är väldigt lugna och snälla. Dessutom sitter svansen i lagom höjd för att vifta omkull barnet eller vifta dem i ansiktet. Man bör aldrig lämna hunden själv med barnen eller låta barn rasta hunden utan att någon vuxen är med.