De genetiska hälsoprogrammen är ofta initierade av specialklubben eller rasklubben. Om rasen är överrepresenterad beträffande en viss ärftlig defekt, exempelvis höftledsdysplasi, görs en kartläggning. Den ger en tydligare bild av problemet och sätter press på uppfödare och hanhundsägare att undersöka sina hundar innan de används i avel.
Fysiskt och psykiskt friska hundar
Det finns hälsoprogram avseende både fysisk och mental hälsa, samt program som begränsar användningen av ett enskilt avelsdjur (hunden får bli förälder bara till ett visst antal kullar). I SKKs registreringsregler kan du se vilka raser som omfattas av hälsoprogram. Målet med hälsoprogrammet är att på sikt eliminera den specifika defekten hos rasen. Efter ett antal år utvärderas programmen. Har arbetet varit framgångsrikt kan programmet avslutas.
DNA-tester och mentalbeskrivning
En del hälsoprogram bygger på DNA-testning av avelsdjuren. Man kan då särskilja hundar som kommer att utveckla sjukdomen, hundar som är anlagsbärare och hundar som är helt fria från den defekta genvarianten. Det finns också program som fordrar att avelsdjuren har genomgått mentalbeskrivning.
Vem kan ta del av resultaten?
Alla undersökningar som utförs på hundar av raser som ingår i olika program registreras hos Svenska Kennelklubben. Resultatet finns redovisat i Hunddata och Avelsdata, webbtjänster som är tillgängliga för alla.
Hälsoprogrammens nivåer och Avelskommitténs hänsynstaganden i bedömningen av ansökan
Nivå 1: Central registrering av veterinära undersökningsresultat
Eftersom inga särskilda krav på avelsdjur är kopplade till denna nivå fordras i regel enbart att de allmänna kraven och det ovan efterfrågade underlaget bifogas för att SKK ska bifalla ansökan. Ansökan om hälsoprogram på nivå 1 kan efter beslut i Avelskommittén träda i kraft med omedelbar verkan.
Nivå 2: Krav på centralt registrerat resultat avseende specifik sjukdom
Hälsoprogram på denna nivå kan försvåra användningen av utländska avelsdjur. Konsekvensen av detta måste beaktas framför allt i numerärt små raser. I praktiken medför ofta hälsoprogram på nivå 2 en utslagning av avelsdjur och därmed en reduktion av avelsbasen trots att inga krav föreligger på specifika undersökningsresultat.
Nivå 3: Krav på centralt registrerat resultat avseende specifik sjukdom
Krav på visst undersökningsresultat avseende specifik sjukdom.
Denna nivå kan omöjliggöra användningen av utländska avelsdjur i de fall då utländska undersökningsresultat ej accepteras. Importerad hund måste vanligtvis undersökas på nytt i Sverige för registrering av avkomma, detta oavsett tidigare resultat. Rasens populationsbild är av stor vikt. Rasens numerär, sjukdomen/defektens utbredning samt övriga problem inom rasen är av avgörande betydelse för Avelskommitténs beslut om bifall eller avslag.
Ansökan om hälsoprogram på nivå 2 och 3 ska vara Avelskommittén tillhanda senast den 30 april och kan efter beslut i SKK/AK träda ikraft den 1 januari kommande år. Detta är i enlighet med beslut i Kennelfullmäktige (KF) och med avsikt att information ska delges berörda innan tvingande regler träder i kraft.
Läs mer