Yorkshireterrier

Yorkshireterrier används framförallt som sällskapshund. Den deltar gärna på lydnadsplan, i utställningsringen, i agility och på senare tid är även några individer viltspårmeriterade. Rasen kan ofta bli relativt gammal, 12–15 år är inte ovanligt.

Om du funderar på yorkshireterrier:

• Tid måste finnas och om det är flera personer i hushållet är det viktigt att alla är positiva till en liten hund.
• Det är en hund och inte ett föremål. Den måste få utlopp för sin energi genom promenader och lek.
• Om du har riktigt små barn, vänta då helst några år med att köpa en yorkshireterrier.
• På grund av att rasen inte har någon underull är den mer känslig för regn, rusk och kyla. Ett täcke kan behövas.
• Yorkshireterriern har vacker päls som kräver mycket vård och omsorg. 

Storlek och utseende

Enligt rasstandarden finns ingen nedre viktangivelse men maxvikten är angiven till 3,2 kg. I praktiken väger många individer mer. Ingen mankhöjd finns i rasstandarden, men de flesta är mellan 20–25 cm. Det föds ofta både små och stora valpar i samma kull. Färgen är mörkt stålblå (inte silverblå).

Skötsel

Eftersom en yorkshireterrier enligt rasstandarden ska ha lång päls så kräver den en genomborstning minst varannan dag. Rasen har ingen underull. Ett bad varannan till var tredje vecka, oftare vid behov och om hunden har lång päls. Många klipper hundens päls kort. Det bör inte göras om den ska på utställning.

Egenskaper och mentalitet

Yorkshireterriern är en pigg, alert och orädd hund. Den är nyfiken till sin natur och vill gärna hänga med på det mesta. Men som alla hundar behöver den uppfostran för att må bra.

Hälsa

Rasen ligger sammantaget på en medelnivå när det gäller skadestatistik, men ligger över medelnivå när det gäller luftvägar och knäskålar (patella luxation). Man måste vara observant på tänderna. Dels är det vanligt att valpar inte tappar alla sina mjölktänder utan man måste gå till en veterinär för att dra ut vissa tänder. Dels får de lätt tandsten varför noggrann skötsel och tillsyn av tänderna är viktigt. 

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, gällande bett, överdriven dvärgväxt och pälsmängd. 

Historik

Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby, och med all säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den härstammar troligen från gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en populär utställnings- och sällskapshund världen över.