Cecilia Rohdin skriver i sin slutrapport:
Sedan en längre tid har det inom rasen mops förekommit individer som, vanligen efter 5 års ålder, utvecklat tilltagande parapares och ataxi med ett tämligen förutsägbart förlopp; dessa har kallats vingelmopsar. Vingelmopsar förekommer välden över och utifrån att en sökning på internet ger över 2 miljoner träffar på ”wobbly pugs” får de anses tämligen vanligt förekommande. Affekterade mopsar har med tiden utvecklat inkontinens och har inte klarat av att hålla avföring och senare inte heller urin. Tillståndet har inte varit förknippat med uppenbar smärta. Vingliga mopsar har vanligen blivit avlivade när de fått för svårt att ta sig fram på bakbenen eller då de blivit inkontinenta. Utifrån ovanstående kliniska kriterier valde vi att istället för ”vingelmopsar” använda benämningen ”progressiv icke-smärtsam myelopati på mops”.
Syftet med denna studie var att via en enkätstudie ta reda på prevalensen av rörelsestörningar inom den svenska mopsrasen. Genom att komplettera enkätstudien med en uppmaning till mopsägare som deltog i studien att skicka in videofilmer på sina hundar i rörelse avsågs även att bedöma huruvida rörelseavvikelen var av ortopedisk eller neurologiskt karaktär.
Dessutom syftade studien till att ta reda på om andra hälsotillstånd inom rasen hade något samband med dessa rörelsestörningar.
Läs mer:
Journal of Veterinary Internal Medicine har publicerat en artikel. Läs den här.
Norwegian University of Life Sciences har publicerat en artikel. Läs den här.
Siten NeuroVet har skrivit om projektet. Läs mer här.