Header
SKK hem

Serbski gonic

Grupp 6 Drivande hundar samt sök- och spårhundar

Historik

Serbski gonic är en av flera stövarraser, vilka finns spridda över hela Balkan. Man antar att stövare från Mindre Asien spelat en viktig roll i rasens uppkomst. Den första beskrivningen av rasen under namnet balkanski gonic är från år 1905 då Frank Laska skildrade denna ras bland andra stövare och spårhundar. Den första rasstandarden upprättades år 1924, men erkändes internationellt 1940. 1996 fick rasen sitt nuvarande namn. Den var vida spridd i Serbien och den Jugoslaviska Kennelklubben kontrollerade uppfödningen och upprättade också den första stamboken.

Användningsområde

Drivande jakthund.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Egenskaper / Mentalitet

Temperamentet är vänligt och livligt. Rasen är pålitlig och visar utomordentlig uthållighet. Den är karaktärsfull, livlig och energisk.

Storlek och utseende

Serbski gonic är en medelstor hund med robust konstitution. Mankhöjd för hanar är 46-56 cm och tikar 44-54 cm. Färgen är rävröd, från gulröd till roströd, med svart ryggparti.

Pälsvård

Pälsen är kort, tät, grov, glänsande och är mycket lättskött.

Övrigt

Rasen är relativt ovanlig i Sverige.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.