Varför åker just du på utställning? Är det för den enskilda bedömningen eller tävlingsmomentets skull? Eller kanske det sociala? Vad är det som gör att du anmäler dig till en viss utställning, och inte en annan? Och är utställningsresultatet viktigt för dig när du planerar en valpkull? Framtidsgruppen för utställningsverksamheten har under sommaren bett utställningsbesökare att dela med sig av sina erfarenheter och åsikter kring dagens utställningsarrangemang, för att bättre stå rustade mot framtidens nya krav och förväntningar.
– Jag vill rikta ett varmt tack till alla som tagit sig tid att svara på vår enkät, säger Thomas Uneholt, sammankallande för arbetsgruppen. Vi har fått in oerhört mycket värdefulla åsikter om vår verksamhet, säger han.
Glädjande stort gensvar
Och visst var gensvaret stort. Under den tid enkäten låg ute på SKKs hemsida svarade nästan 5000 personer, 4748 för att vara exakt, på frågorna rörande dagens utställningsarrangemang. Uppfödare, hundägare, framtida valpköpare, utställningsfunktionärer och domare, alla har de fått en chans att säga sin mening. Hälften av alla svar kom från uppfödare, så arbetsgruppen tror sig ha en ganska bra bild av vad just denna grupp av utställare anser. Men deras svar både förvånar och bekymrar Thomas Uneholt.
– Hundutställningens huvudsakliga syfte är avelsutvärdering, säger han. Men samtidigt är det en tävlingsform och en social tillställning. Och kanske har vi här gått lite vilse. Jag tror att vi tappat greppet om utställningens huvudsyfte, avelsutvärderingen, och idag fokuserar lite för mycket på tävlingsmomentet. Visst är tävlingen, showen, konkurrensen också viktig. Men i grund och botten handlar utställning om att beskriva och dokumentera det kynologiska värdet av en viss individ. Att se hur väl hundens exteriör stämmer överens med rasens standard, säger han.
Kritikerna inte viktiga i avelsarbetet
Och visst tycker också utställarna att det är viktigt att är få sin hund bedömd. Både uppfödare och enskilda hundägare ansåg att just den enskilda bedömningen var den allra viktigaste anledningen till att över huvud taget åka på hundutställning. Men hur uppfödarna sedan värderade bedömningen förvånade Thomas Uneholt. Dokumentationen över bedömningen, det vill säga kritikerna, ansågs nämligen inte vara av något större värde för avelsplaneringen, berättar han. Faktum är att uppfödarna rankade kritiken allra lägst när de tillfrågades vilka kriterier som var viktiga vid planeringen av valpkull. På första plats hamnade uppfödarens egna erfarenheter, följt av klubbens anvisningar och de tilltänkta valparnas inavelskoefficient.
– Uppenbarligen använder sig inte uppfödarna av kritikerna, säger Thomas Uneholt. Och det är oroande. Kritiken du får på en hundutställning är en dokumentation över din hunds exteriöra förtjänster. Det borde väga tyngre än eventuella titlar, men kvalitetspris rankades högre vid uppfödarnas avelsplanering, säger han. Vi i gruppen vill därför se över hur kritiken används i avelsarbetet, och fundera på om vi kan göra den mer värdefull och användbar för uppfödarna.
Gör kritikerna mer tillgängliga
Thomas menar att om man gör kritikerna mer tillgängliga kommer de också att användas mer, och så småningom bli ett uppskattat och värdefullt avelsverktyg. Om jag som uppfödare har tillgång till alla kritiker har jag möjlighet att analysera både min egen uppfödning, men också andras. Att se varför domaren valde en viss hund som vinnare, att se vilka hundar som nedärver goda egenskaper, och vilka som premieras på utställning.
– Jag tror att digitalisering är den enda vägen vi kan gå, säger Thomas. Kritikerna måste bli mer tillgängliga.
Framtidsgruppen för utställningsverksamheten har under året studerat hur Finlands kennelklubb arbetar. Det finska systemet är mer enhetligt och sammankopplat, berättar Thomas. Anmälning till utställning, valphänvisning, registrering, avelsdata, allt hänger ihop.
– Vår vision är att effektivisera och digitalisera det administrativa arbetet kring våra svenska hundutställningar. Och att göra det mer tillgängligt för utställarna och uppfödarna. Vi måste komma tillbaka till grundtanken, avelsutvärderingen, säger Thomas.
Digitalt från ringen till uppfödaren
För att förklara målar han upp ett exempel. När en hund bedöms i ringen och får till exempel ett kvalitetspris, markerar ringsekreteraren det på en surfplatta. Resultatet syns då i realtid i den digitala katalogen, och i en digital resultatlista. I förlängningen vill Thomas även se hela kritiken skriven digitalt, så att du när du lämnar ringen har din kritik i din smarttelefon.
– Genom att digitalisera resultaten och kritikerna kan du som uppfödare använda utställning som avelsverktyg mer effektivt, förklarar Thomas. Genom att koppla samman alla delar av systemet kan du klicka på ett utställningsresultat och i samma sekund få upp hundens kritik, tidigare meriter och utställningsresultat, liksom dess stam många generationer bakåt. På så sätt skulle det kynologiska avelsarbetet bli enklare och effektivare, säger han.
Innehållet i kritikerna måste bli bättre
– För mig är det inte frågan om, utan när, vi ska gå mot ett mer digitaliserat system säger Thomas. Men vi måste också se över själva kritikerna om vi ska lyckas göra dem mer användbara. De skiljer sig nämligen alldeles för mycket åt. Vissa domare skriver utförligt och beskrivande, andra nästan ingenting. Kanske måste vi ställa högre krav på våra domare, kanske behöver vi ändra utformningen av kritiklapparna. Helt klart är i alla fall att vi behöver få lite mer substans i kritikerna om vi ska kunna använda dem i avelsarbetet. Jag är inte helt främmande för att vissa delar kommer att bli obligatoriska för domaren att beskriva, säger Thomas.
Mer avelsvärdering och mindre tävling
Kanske kan en översyn av kritikernas utformning och en digitalisering av resultaten öka utställningens roll i avelsarbetet. Men kanske måste man även se över själva tävlingsmomentet?
– Vi måste hitta tillbaka till en bra balans mellan avelsvärdering och tävling, säger Thomas. Båda delar måste finnas, men det har gått lite till överdrift med tävlingsmomentet. Utanför ringen pratas det ofta om diverse listor för årets utställningshund, årets uppfödare och så vidare. Och om vilken hund som inte får vinna om jag ska behålla min position på listan. Man pratar allt mer om poäng, konkurrens och listor, och allt mindre om hundens exteriöra förtjänster. Här måste vi hitta en balans, säger han.
Den sociala biten är viktig
Men allt är ju inte kritiker, tävling och bedömning. Utställning handlar också mycket om det sociala. Att träffa likasinnade, och att ha en trevlig dag. Och enligt enkätsvaren var just det sociala en mycket stark anledning till att åka på utställning, både bland uppfödare och enskilda hundägare. Och även om anmälningssiffrorna sjunkit något på senare tid är intresset för hundutställning fortfarande stort. I dag arrangeras cirka 650 utställningar varje år, och då förstår man vilken benhård konkurrens arrangörerna står inför. Vad ska de erbjuda för att locka kunderna just till deras utställning? Hur ska de göra för att bli det arrangemang som lockar flest utställare? Framtidsgruppen för utställningsverksamheten ställde frågan till de som faktiskt vet, utställarna själva. Och fick svaret att det är domaren som fäller avgörandet. Vilken domare som dömer just min ras, är det jag lägger störst vikt på som utställare.
Och att domaren anses viktig är kanske inte någon överraskning, även om det vore önskvärt att domaren skulle spela mindre roll. För visst vill vi ha en enhetlig och rättvis domarkår, och visst borde det egentligen inte spela någon roll för vilken domare du ställer. Och vad är egentligen en bra domare? Är det den som dömer mina hundar fördelaktigt, eller den som dömer enligt standarden, trots att det innebär att jag själv inte ror hem priset?
Dyrt att ställa ut
Näst efter domaren var anmälningsavgiften den viktigaste parametern i valet mellan två utställningar. Många tycker att det blivit för dyrt att ställa ut.
– Tyvärr skiljer sig avgifterna ganska mycket åt, säger Tomas Uneholt. Och kanske måste vi låta dem göra det.
Arrangörernas förutsättningar är så olika, förklarar han. En länsklubb som behöver utrymme för 20-25 ringar har väldigt stora lokalkostnader i jämförelse med en rasklubb, som klarar sig med en eller två. Inomhus- och utomhusutställningar skiljer sig förstås också mycket åt, liksom utställningar i tätort och på landsbygd. Det kostar helt enkelt att anordna en utställning. Det är endast ett fåtal av de officiella länsklubbsutställningarna som går med vinst. De flesta går plus/minus noll eller med förlust. Och då är det inte läge att sänka anmälningsavgifterna.
- Hundutställning är en hobby, och kanske får vi utställare vara beredda på att betala lite för vårt fritidsintresse, säger Thomas. Samtidigt kan många arrangörer bli bättre på att fördela kostnaderna, att lägga pengarna i rätt ask. Kanske finns det då utrymme att se över anmälningsavgifterna, säger han.
Framtiden får vänta
Förutom enkäten på hemsidan har även frågor angående utställningsverksamheten gått till ras-, special-, länsklubbar och Sveriges Hundungdom. Resultatet av arbetsgruppens arbete ska presenteras för Centralstyrelsen (CS) den 6 februari 2015. Men några större förändringar får vi vänta på, säger Thomas Uneholt.
– Sådant här tar tid. Vissa mindre justeringar kan vi komma att göra relativt snart, men förändringar som kräver regeländringar kan allra tidigast träda i kraft efter Kennelfullmäktige (KF) 2017. Men vårt mål har vi tydligt framför oss. Att även fortsättningsvis arrangera roliga och spännande utställningar, som samtidigt fyller en viktig funktion som avelsvärdering, säger han.