Europarådets konvention om skydd av säsllskapsdjur är ett avtal mellan medlemsländerna som syftar till att få en mer likartad lagstiftning på området.
Europarådet bildades år 1949 av tio västeuropeiska stater, däribland Sverige. I dag har Europarådet drygt 40 medlemsländer. Syftet med Europarådets arbete är att uppnå en större enighet mellan medlemsländerna, främst på det kulturella och sociala området. För att lagstiftningen ska kunna bli likartad utarbetar man särskilda avtal, konventioner. Konventionen om skydd av sällskapsdjur upprättades i Strasbourg den 13 november 1987 och ratificerades av Sverige.
Konventionens utgångspunkt är att medlemsländerna erkänner "att människan har en moralisk förpliktelse att respektera alla levande varelser" och tar hänsyn till "att sällskapsdjur har ett särskilt förhållande till människan". Vidare att medlemsländerna "beaktar sällskapsdjurens betydelse för livskvaliteten och därmed deras värde för samhället".
Konventionen innehåller följande kapitel
- Allmänna bestämmelser
- Principer för hållande av sällskapsdjur
- Kompletterande åtgärder rörande herrelösa djur
- Information och utbildning
- Multilaterala samråd
- Ändringar
- Slutbestämmelser
Konventionens artikel 5 om uppfödning
Artikel 5 om uppfödning har central betydelse för de bestämmelser som omger hunduppfödningen i Sverige. Den lyder:
"En person som väljer ett sällskapsdjur för uppfödning skall ansvara för att hänsyn tas till anatomiska, fysiologiska och beteendemässiga egenskaper som kan äventyra antingen avkommans eller moderns hälsa och välbefinnande".
Multilateral överenskommelse
Vid en multilateral konsultation i Europarådet 1995 angående Konventionen om skydd av sällskapsdjur enades parterna om nödvändigheten av att arbeta för en förbättrad avel och hundhälsa. Följande målsätt- ningsförklaring antogs av deltagande medlemsländer och organisationer:
att med hänsyn till djurens välbefinnande medverka till en översyn av rasstandarder, i synnerhet när dessa föreskriver kirurgiska ingrepp av estetiska skäl.
- att skapa respekt för dessa standarder hos domare och uppfödare.
- att arbeta för en ändamålsenlig och fortlöpande utbildning av domare och uppfödare.
- att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra uppfödning av djur med genetiska eller fenotypiska egenskaper som menligt kan påverka djurens hälsa och sundhet.
- att utarbeta information till allmänheten för att uppnå ett ansvarsfullt djurägande i
- överensstämmelse med konventionens intentioner.
Läs mer