Artificiell insemination

Svenska Kennelklubbens grundregler slår fast att bara hundar som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt ska användas i avel. Det är med andra ord inte tillåtet att inseminera på artificiell väg om hanhunden eller tiken har sänkt könsdrift eller störd fortplantningsförmåga. Inte heller då fysisk sjukdom eller defekt som inte är orsakad av yttre omständigheter hindrar en normal betäckning.

När AI kan motiveras

Det kan vara aktuellt med artificiell insemination exempelvis om hanhunden är skadad och inte kan genomföra en normal betäckning eller om avståndet mellan hanhundens och tikens hemorter är så långt att detta utgör ett hinder. Förutsättningen är då att hundarna är fysiskt fullt friska och har dokumenterad avelsförmåga genom normal fortplantning.

AI kan även motiveras då in- och utförselbestämmelserna utgör hinder för en normal betäckning, då det finns en önskan om att skapa ett avelsprogram (genom att ta vara på sperma för senare användning) eller då överföring av infektion kan undvikas med hjälp av insemination. AI kan därutöver i undantagsfall motiveras då det föreligger annat preciserat och väl motiverat skäl till att AI utförs trots avsaknad av dokumentation om avelsförmåga.

Vem får utföra en insemination?

Artificiell insemination ska ske enligt de föreskrifter som gäller i landet där insemineringen görs men får aldrig utföras av annan än legitimerad veterinär. I Sverige krävs att veterinären har särskild utbildning och tillstånd av Jordbruksverket att utföra insemineringar. Används AI utan att hundarnas avelsförmåga är dokumenterad ska veterinären intyga att hanhunden och tiken inte har nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.