Bayersk viltspårhund

Rasen används huvudsakligen vid eftersök på framförallt skadat klövvilt men ska även kunna förfölja och ställa ett skadat vilt som flyr undan. Den har från födseln en naturlig fallenhet för att rapportera eller skälla vid dött vilt. Hundar med viltskärpa och klokhet kan användas vid jakt på vildsvin. Vissa individer kan användas som led-/bandhund på oskadat vilt. Rasen är inte ämnad/avlad för att vara en drivande eller stötande hund.

Om du funderar på bayersk viltspårhund:

• Rasen är lämpad för person som har behov av en eftersökshund.
• Det är en suverän spårhund – spårnoga och spårtrogen. Spårträningen bör påbörjas tidigt.
• Rasen behöver social träning och fostran tidigt för att utvecklas till en öppen och väl fungerande individ.
• Den är starkt knuten till sin familj och passar därför inte som hundgårdshund.

Storlek och utseende

Bayersk viltspårhund är medelstor och inte alltför högbent och ska vara mycket rörlig och muskulös. Kroppslängden överstiger mankhöjden något. Mankhöjd för hanar är 47–52 cm och för tikar 44–48 cm. Pälsen är tät, relativt grov och väl åtliggande, något längre på buk, lår och svans. Färgen varierar från djupröd till rödgul eller rödgrå och har inslag av mörka stickelhår. Nosparti och öron ska vara mörka.

Skötsel

Bayersk viltspårhund är en hundras med korthårig, lättskött päls. Den kräver ingen speciell pälsvård mer än ett bad någon gång ibland.

Egenskaper och mentalitet

Rasen ska vara stabil, självsäker, oförskräckt och lättfostrad och får inte vara skygg eller aggressiv. Den är tillgiven sin ägare och oftast tillgänglig mot främlingar men kan ibland vara avvaktande. Rasen upplevs i övrigt som lättlärd, lydig, lugn, lättskött, intelligent men även envis, matglad, tjuvaktig, skällig och vaktig. Som eftersökshund är den samarbetsvillig, mycket spårvillig och spårsäker, även på gamla spår. Rasen mognar sent. 

Hälsa

Höftledsdysplasi (HD) förekommer och röntgen har skett sedan 1987. Rasklubben rekommenderar att man i aveln endast använder hundar som är fria från HD.

Historik

Redan under medeltiden framavlades i Tyskland en lätt schweisshundtyp, anfäderna till våra dagars bayersk viltspårhund. Schweisshundavel förekom både på gårdar, i adelns borgar och i de rika klostren. Utvecklingen av bayersk viltspårhund ägde rum i slutet av 1800-talet med olika lokala bergsstövare och hannoveransk viltspårhund som grund. Man behövde en lättare eftersökshund som kunde ta sig fram i den svåra bergsterrängen. År 1912 grundades den tyska rasklubben. Svenska Schweisshundklubben, vilken bayersk viltspårhund tillhör, bildades år 1983.