Finsk stövare

Finsk stövare är en skalldrivande hund som används till jakt på hare och räv. Den lämpar sig inte som enbart sällskapshund eftersom den är en utpräglad jakthund. 

Om du funderar på finsk stövare:

• Rasen är en jakthund som ska användas till jakt efter hare och räv.
• Den ska jakttränas och rasklubben ser gärna att den startas på både jaktprov och utställning.
• Välj valp efter jaktprovsmeriterade föräldrar.
• När hunden har klarat av sin meritering och är fullt frisk, bör den ges möjlighet att delta i aveln.
• Den ska under jaktsäsongen vistas i skogen och ges möjlighet att jaga, inte sitta i en hundgård eller lägenhet.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 55–61 cm och för tikar 52–58 cm. Pälsen ska vara kort, rak och tät. Rasen är trefärgad: rödgul, svart och vit.

Skötsel

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Finsk stövare är byggd för att klara de fysiska krav som ställs på en drivande hund. Den har normalt ett flytande drevsätt, med tätt och hörbart skall, som gör det möjligt för dess förare att följa drevets bukter, även i krävande terräng och väderförhållanden. Mentalt är rasen normalt tillgiven och mycket vänlig. I Sverige har man sedan 1980-talet bedrivit avelsgranskning av föräldradjur. Där har det framkommit att cirka 2–3 % har mentala problem. Problemen består i att hundarna är undvikande/blyga eller rastlösa.

Hälsa

Finsk stövare är generellt sett en frisk hundras. Höftledsdysplasi (HD) förekommer och rasen har hälsoprogram med krav på höftledsröntgade avelsdjur. I en del kullar har enstaka individer drabbats av epilepsi, ataxi (oförmåga att koordinera muskelrörelser till följd av skada på centrala nervsystemet) och hjärtmuskelinflammation. Rasen har i Sverige en mycket positiv inavelstrend. Kontakta rasklubbens avelsråd för mer information.

Historik

Förutom finska bondhundar fanns det flera europeiska stövarliknande hundar i Finland i början av 1800-talet. Man började målmedvetet avla rasen finsk stövare efter det att Finska Kennelklubben grundats 1889. Den första rasbeskrivningen fastställdes 1932. Avelsföreningar på olika håll i landet hade en märkbar betydelse för rasens utveckling. Korsningarna, som gjordes i början av 1900-talet, hjälpte också till att skapa den stam, från vilken den nutida finska stövaren härstammar.

Rasen har sitt fäste i Finland, men populationer finns i Sverige och Norge. Den är ovanlig utanför Norden. I Sverige har rasklubben arbetat med avelsgranskning sedan början av 1980-talet. Avkomman granskas efter en fastställd modell i en ålder 12-24 månader.