Isländsk fårhund

Isländsk fårhund är en gårds- och vallhund (vallande spets). Som sådan har den också vaktande uppgifter. Utan pardon föser hundarna bort gårdens betande djur från köksträdgårdar och näraliggande slåtterängar. Som gårdshund har den också till uppgift att hålla gården ren från vilda djur som inte har där att göra.

Det är främst i arbetet med får som den isländska fårhunden uppskattats men den används även vid förflyttning av hästar och kor. Rasen fungerar som sällskapshund i en aktiv familj.

Om du funderar på isländsk fårhund:

• Den har lätt att skälla på till exempel besökare. Börja träna valpen tidigt med skall/tyst-övningar.
• Som vallhunda vill den hålla ihop sin flock varför man behöver vara noga att träna hunden att vara ensam.
• Den behöver en konsekvent uppfostran, eftersom rasen kan vara självständig.
• Den behöver både fysisk motion och mental aktivering.  
• Rasen har ett stort behov att få arbeta och träna och trivs i en aktiv familj eller lantgård med djur.

Storlek och utseende

Isländks fårhund är något under medelstorlek och har upprättstående öron och ringlad svans. Kroppen är rektangulär. Uttrycket ska vara vänligt, vaket och glatt. Det ska vara enkelt att se om det är tik eller hane, sk tydlig könsprägel. Mankhöjd för hanar är 46 cm och tikar 42 cm.

Många färger är tillåtna enligt rasstandarden men en färg ska alltid dominera. Vanligase färger är: alla nyanser av gulrött, från crème till mörkt rött, leverbrunt, grått och svart.

Skötsel

Två pälsvarianter förekommer; kort- och långhårig. Båda ska ha tjock päls som ska vara vädertålig. Den ska klara det hårda isländska klimatet och den tuffa isländska terrängen. Pälsen ska skydda den arbetande vakt- och vallhunden från kraftiga vindar, regn, snö och dimma i temperaturer som varken är särskilt höga eller låga.

En isländsk fårhund ska kunna simma över en starkt strömmande isig älv och ha en sådan pälskvalité att den kan ruska sig torr efter simturen. Pälsen är lättskött och borstning någon gång i veckan är tillräckligt.

Egenskaper och mentalitet

Isländsk fårhund ska vara en härdig och smidig vallhund, den driver djuren genom att skälla. Det är en användbar vallhund för att flytta djurflockar mellan beten i bergen och för att finna enstaka djur som skilts från flocken.

Den isländska fårhunden ska vara glad i människor och kunna arbeta tillsammans med andra hundar. Den är tydlig i sitt vaktande av gården mot främmande djur. Vilda som tama djur som kommer in på gården (reviret) blir bortfösta snabbt och distinkt.

Det ligger i rasens natur att vara mycket alert och den välkomnar glatt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är pigg, vänlig, nyfiken, lekfull och orädd. Jaktinstinkten är svag.

Hälsa

Rasen har inga kända rasbundna sjukdomar men höftledsdysplasi, HD, förekommer. Isländska fårhundar uppnår ofta hög ålder. 

Historik

Isländsk fårhund är den enda hundras som har Island som sitt ursprungsland. Den kom till Island med de första nybyggarna som var vikingar (åren 874-930). Rasen och dess sätt att arbeta har anpassats efter terräng och lantbruksmetoder. Den blev en viktig hjälp för islänningarna i deras hårda kamp för att överleva under århundradena och den har varit oumbärlig i arbetet med att valla gårdarnas djur.