Sarplaninac

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Den är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och lämpar sig inte enbart som sällskapshund.

Om du funderar på sarplaninac:

• Sarplaninac är en mycket skarp väktare med kort stubin. Den måste socialiseras tidigt och fostras med fast hand ör att fungera i samhället. Det är att ta på sig en särskilt stort ansvar att skaffa en hund av denna ras.
• Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper. Rasen är stark fysiskt och viljestark och kräver en stark, observant ägare med stor hunderfarenhet.
• Avståndet till grannar bör vara långt. En sarplaninac vaktar och skäller högt och ihärdigt vid minsta ljud.
• Träffa helst mamman till valpen innan köp. Sociala egenskaper är ärftliga.

Storlek och utseende

Mankhöjden för hanar är ca 62 cm och för tikar ca 58 cm. Vikten för hanar är 35–45 kg och för tikar 30–40 kg. Den har kort och tät underull under det långa täckhåret som är 10–12 cm. Pälsen är enfärgad i alla färger från vit till nästan svart. Vanligaste färgen är grå.

Skötsel

Pälsen är lättskött och förutom under fällningsperioden behöver den bara borstas någon gång i veckan.

Egenskaper och mentalitet

Sarplaninac är en mycket skarp väktare med kort stubin. Den måste socialiseras tidigt och fostras med fast hand för att fungera i samhället. Det är att ta på sig en särskilt stort ansvar att skaffa en hund av denna ras.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Historik

Sarplaninac är en herdehund som har använts som fårväktare mot björn, varg och mänskliga rövare i Sarplaninacbergen i det nuvarande Makedonien, f.d. Jugoslavien. Rasens ursprung är oklart men det troliga är att hundtypen kom till Europa från Asien under de stora förhistoriska folkvandringarna. Rasen erkändes internationellt 1939 under namnet illirksi ovzcar men namnet ändrades till sarplaninac år 1957.