Azawakh

Azawakh gillar långa promenader, där den ges tillfälle till att springa lös. Lure coursing (jakt efter konstgjort byte) och kapplöpning är utmärkta substitut för den hos oss i Sverige otillåtna hetsjakten. Jaktinstinkten kan vara stark, men de är mycket lyhörda och relativt lättlärda, så med rätt träning kan man ha hunden lös på lämpliga platser.

Ibland uppskattar rasen någon form av lydnadsträning. De är lättlärda, men kan tröttna om träningen blir för enformig. Några individer tränar och tävlar i lydnad, agility och freestyle runt om i världen.

Om du funderar på en azawakh:

• Försök träffa så många individer och dess ägare som möjligt innan du bestämmer dig för att rasen är den rätta för dig.
• Hitta en uppfödare du får bra kontakt med. 
• Det föds inte så många valpar så var beredd på att vänta på din valp. Använd väntetiden till att ytterligare fördjupa dig. 
• Rasen är lättlärd, men kan tröttna om träningen blir för enformig.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 64–74 cm och tikar 60–70 cm. Vikten är 15–25 kg. Rasen är en mycket finlemmad vinthund. Dess muskulatur och skelett framträder tydligt under den tunna huden. Den är långbent och dess siluett är högrektangulär. Färgen är röd eller brindle (tigrerad) i olika nyanser, från sand till mörk mahogny, med vita tecken på huvud, hals, bröst, svans och ben.

Skötsel

Den har en tunn och fin päls, fäller sparsamt och är lätt att hålla ren. Rasen är mycket bekväm av sig och sover helst nedbäddad under täcket och gillar inte kyla och dåligt väder.

Egenskaper och mentalitet

Azawakh är ingen hund för den som är ovan vid hundar. Rasen har en stark vaktinstinkt och visar tydligt en besökares ankomst. Rasen är lugn och harmonisk i sin hemmiljö och älskar sin familj, men kan vara mycket reserverad, till och med skygg, mot okända.

En Azawakh kan alltså vara krävande när det gäller uppfostran och lämpar sig därför inte för en oerfaren hundägare.

Hälsa

Rasen har inga kända rassjukdomar och är ofta frsik. De ger kanske intryck av att vara ömtåliga, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och uppnår ofta hög ålder. Deras smäckra utseende har inget med dålig matlust att göra. De har en naturlig frisk aptit.

Rasen finns med i Breed Specific Instructions, BSI, gällande mentalitet när det gäller ängslighet och otillgänglighet.

Historik

Azawakh kommer från Sahelområdet, söder om Sahara, där den används av nomadfolket som jakt- och vakthund. Tuaregerna föder upp får, getter och boskap och hundarnas uppgift är att bevaka hjordarna och lägren mot rovdjur och fiender. Geografiska och sociala gränser anses ha bevarat rasen utan uppblandning med andra raser. De första individerna kom till Europa 1968. De registrerades och ställdes först ut som "sloughi azawakh", men skillnaderna i karaktär och utseende ledde till att den internationella kennelorganisationen, FCI, godkände rasen fullt ut 1981.