Dan Ericsson berättar:
Söndagen den 22 mars hittades med dr Göran Bodegård död i sitt hem i Stockholm, ett chockartat besked för hans vänner och släkt med vilka han nyligen firat sin 80-årsdag den 4 mars. Det blev en ljus fin dag helt i Görans smak och han var glad för att så många kommit för att fira honom hemma i den vackra, centralt belägna våningen med utsikt över stora delar av huvudstaden.
Den rikt begåvade Göran Bodegård föddes alltså 1940 och växte upp i ett borgerligt hem utanför Stockholm. Han var mycket akademiskt begåvad och tog studenten med höga betyg rakt igenom och antogs bums till Karolinska Institutets läkarutbildning. När han sedermera tog sin examen därifrån ansågs han ha varit en av de mest begåvade medicinstudenterna under lång tid vilket bland annat renderade honom arbete som barnläkare på Kronprinsessan Lovisas sjukhus i Stockholm.
Där tjänstgjorde han under många år och blev mycket uppskattad, inte minst för sin empati och sitt stora engagemang om de små barnen. Det var också mycket tydligt i hans krävande arbete med svårt cancersjuka barn. Göran var nu knuten till universitetssjukhuset Karolinska Institutet i Stockholm och parallellt med sin tjänst som överläkare där disputerade han för doktorsgraden i medicin. Han var hela sitt liv mycket noga med att tituleras korrekt även om omsorgen över patienterna alltid stod i fokus.
Intresset för psykiatri hade hela tiden funnits hos den unge Göran Bodegård som nu vidareutbildade sig till psykiater, och det är i den rollen som de flesta av oss kände honom. Han var verksam som erkänt skicklig psykiater under många decennier. I slutet av sin professionella karriär gavs han huvudansvaret för behandlingen av de så kallade apatiska barnen, flyktingar som hade gett upp viljan att leva. Hans behandling och hållning till dessa barn var inte oomtvistad och han ifrågasattes stundtals hårt. För Göran var dock den empatiska aspekten viktigast och han hänvisade till läkareden då han ansåg att mänskligt liv aldrig kunde riskeras. Han var medveten om att flera av dessa barn förmodligen simulerade, men ansåg att det var det pris man fick betala för att rädda eventuellt sjuka barn. Fram till sin död hävdade han det riktiga i det förhållningssättet.
Den skotska hjorthundstiken Sylvia kom att bli Göran och hans familjs första hund och incitamentet till hans livslånga intresse för hundsporten. Ganska snart drogs Göran in i kretsen av vinthundsentusiaster och hundutställare i främst Stockholms-området. I den kretsen fanns bland andra Carin Lindhé (kennel Mountebank), som kom att betyda mycket för Göran som inspiratör, men också som vän.
Intresset för andra vinthundsraser än hjorthundar hade nu väckts på allvar och Görans blickar drogs till greyhound, den ras som kom att följa honom under större delen av livet och för vilken han associeras. Bo Bengtson (kennel Bohem) hade nu blivit nära vän med Göran och tillsammans kom de, assisterade av bland andra Birgitha Runmarker, att bli något av vinthundsvärldens adel i Sverige. Deras gemensamma och individuella engagemang för vinthundraserna bidrog till såväl ökad kunskap som stora framgångar, bland annat greyhoundstiken Ch Gulds Black & White Lady som var den första svenskfödda hund som erövrade championat i rasens hemland England.
Görans lilla uppfödning av greyhound hade nu kommit igång på allvar och flera mycket framgångsrika hundar presenterades, däribland Ch Piruett (äg Birgitha Runmarker) som blev BIS på SKKs Stockholmsutställning 1974. Andra kända hundar uppfödda av Göran Bodegård – som för övrigt aldrig ansökte om kennelnamn – var bland annat Ch Psykotic och Ch Markurell, viktiga kuggar i skandinavisk greyhoundsavel.
Redan 1966 auktoriserades Göran Bodegård som domare och då för vinthundraserna. Vid sin bortgång var han den svenska exteriördomare som varit längst verksam och det var därför ingen överdrift att kalla honom för domarkårens nestor – en beteckning som han gillade!
Det stora intresset för utställningsvärlden och andra hundraser gav honom rikliga möjligheter till förkovran också inom andra hundraser och han auktoriserades 1997 av SKK som allrounddomare. Han fick många inbjudningar att döma över hela världen och tjänstgjorde vid världens mest berömda utställningar under många decennier. Inbjudningar att döma på Crufts och så kallade världsutställningar gladde honom särskilt, men också att exempelvis döma BIS på SKKs utställning i Stockholm 2010.
Göran Bodegård var tillika ett omtyckt namn hos de flesta svenska länsklubbar och specialklubbar och han var en flitigt anlitad domare på deras evenemang. Han verkade trivas lika bra på prestigeutställningar som på enklare tillställningar, bara han möttes med tillbörlig respekt och att hundarna var bra.
Kärleken till hunden var mycket tydlig då Göran dömde. Han kunde som person upplevas som vresig och avvisande emellanåt, men mötet med hundarna gjorde honom alltid glad och inspirerad. Hans mjuka handlag med hundarna fick oftast den stirrigaste hunden att slappna av och han gav sig alltid tid att hantera alla hundar korrekt och respektfullt. Respekten för utställarna – och uppfödarna – var också mycket djupt rotad hos Göran Bodegård, som oftast var mycket frikostig med uppmuntrande omdömen, också under senare del i livet då hans ständiga ryggsmärtor frestade hårt på humöret.
Under sitt långa hundliv engagerade sig Göran också inom flera klubbar och det var naturligt att vinthundsklubben var den första. Han avancerade dock snabbt och under flera perioder var han en kraftfullt engagerad ledamot av kennelklubbens centralstyrelse, ett uppdrag som han trivdes mycket med. Det var därför ett svårt slag för honom när han inte omvaldes 2015.
Göran Bodegård var också initiativtagare till SKKs arbete med att skapa insikt och förbättra hälsoläget för många hundraser och i den rollen var han mycket energisk under många år. Han författade merparten av de dokument som ännu används om och kring exteriör sundhet och ledde den dåvarande så kallade SRD-kommitteen med stor kraft. Hans arbete med dessa frågor kom att rendera honom stor uppskattning inom kennelklubben, men också internationellt. Han var med rätta mycket nöjd och glad för att ha bidragit till sundare, bättre hundar i Sverige, men också runtom i världen där hans insikt om behovet av ökad sundhet hos många hundraser fick stort genomslag.
Som domarkollega var Göran krävande och han nöjde sig endast med det som var äkta och faktabaserat. Han hade mycket lite tålamod med plattityder och pladdrigt tyckande kring hundar, utan uppskattade genuin kunskap och erfarenhet. Stundtals kunde han upplevas som ganska fördömande, men under det tunna skalet fanns en empatisk, uppmuntrande person som det ibland var onödigt svårt att upptäcka. Vi som hade förmånen att göra den upptäckten fick ta del av hans stora kunskaper och vänskap.
De sista åren präglades av hälsoproblem av olika slag, däribland svåra ryggsmärtor och tinnitus som plågade honom mycket, men in i det sista var han beredd att fullfölja sina domaruppdrag med sedvanlig stil och skärpa.
Göran Bodegård lämnar ett stort tomrum efter sig inom svensk hundsport.
Han sörjs främst av tre syskon med familjer samt många vänner runtom i världen.
Tecknat av vännen Dan Ericsson
Fotograf: Per Undén