Förekomsten av ett genetiskt test behöver inte betyda att alla individer inom en ras bör testas. Det är först när en sjukdom är vanligt förekommande i rasen och innebär en allvarlig funktionsnedsättning för individen som det kan vara intressant.
Varje enskild hundägare avgör om hunden ska testas eller inte och varje klubb vilka rekommendationer de ska ha. Idag sker central registrering av testresultat avseende DNA-test enbart för mutationsspecifika test efter ansökan från special- och rasklubb.
Möjligheter och begränsningar
Hur bra det sjukdomsgenetiska testet än är på den uppgift det är designat för, har det vissa begränsningar. Ett test för tex ögonsjukdomen prcd-PRA identifierar mycket specifikt mutationen för prcd-PRA i den ras och population det är validerat för, men ger inte svar på om hunden lider av eller bär på gener för någon annan typ av PRA. Inte heller identifierar det några andra genetiska sjukdomar hunden kan tänkas bära på.
Krav
För att testet ska registreras hos SKK finns det vissa krav. Jordbruksverket har också tydliga föreskrifter om avel med hundar som har kända sjukdomsanlag. Mer om vilka krav SKK ställer för registrering av DNA-test samt om SKKs Grundregler och Jordbruksverkets föreskrifter avseende sjukdomsanlag hittar du i pdf-filen längst ner på sidan.
Viktiga punkter för dig som ska DNA-testa din hund
Innan du DNA-testar din hund ta reda på följande information:
- Är sjukdomen ett problem inom rasen?
- Är testet vetenskapligt publicerat?
- Är DNA-testet validerat? Vad rekommenderar special-/rasklubb?
När du har bestämt dig för att låta DNA-testa din hund:
- Använd remiss från SKK så att det är säkerställt att det är veterinär som tagit provet och skickat det till aktuellt laboratorium samt att hundens ID är kontrollerad.
- SKK godkänner resultat från blod- eller svabbprov. Observera att förpackningen, vid användning av svabb, måste tas med obruten till veterinär för provtagning.
- Du är enligt SKKs regelverk skyldig att informera om resultatet (Grundregel 3:2 ”att alltid lämna sanningsenliga och fullständiga uppgifter om sina hundar och sin uppfödningsverksamhet”).
- Du är skyldig att ta hänsyn till resultatet i dina avelsbeslut oavsett om central registrering sker och resultatet därmed blir offentligt. Läs SKKs Grundregler vid DNA-test.
Hereditärt fri
Uttrycket ”hereditärt fri” innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella anlaget. För raser med central registrering av resultat från DNA-test redovisas såväl testresultat som hereditärt fria hundar i SKKs webbtjänster Avelsdata och Hunddata.
Observera att ingen hund kan frias hereditärt av SKK om inte de friande DNA-testresultaten i hundens härstamning finns registrerade av SKK. SKK utfärdar aldrig intyg gällande hereditärt friade hundar då det kan vara svårt att garantera riktigheten, särskilt i de fall då de DNA-testade djuren finns långt bak i härstamningen. Det är därför upp till varje enskild uppfödare att bedöma vilken tilltro man har till ett hereditärt friande resultat
Frågor
Frågor gällande DNA-tester besvaras av Avdelningen för avel och hälsa, tel. 08-795 30 00 e-post vet@skk.se
Frågor gällande tekniken kring DNA-test besvaras av Tomas Bergström vid Husdjursgenetiska laboratoriet SLU e-post tomas.bergstrom@slu.se
Läs mer