DjurID.se i klinikens vardag

Om microchip

Märkning med mikrochip är den vanligaste id-märkningsmetoden för hundar i Sverige. Metoden används även på katt, men där är tatuering/tångmärkning fortfarande vanligast. Hundar och katter som chipmärks kan identifieras hela livet, under förutsättning att id-märkningen är kopplad till ägaren i ett register.

För att såväl avläsare som registrering ska fungera problemfritt så gäller endast chip som följer ISO-standard 11784 eller 11785.

Ett chip som följer ISO-standard innehåller alltid 15 siffror. De första siffrorna i numret står för lanskod och/eller tillverkarnummer.

Kan hittas i hela Europa

Ett chip som är registrerat hos DjurID.se – SKKs ägarregister är sökbart via Europetnet. Det innebär att djuret kan identifieras även utanför Sveriges gränser om det är chipmärkt och registrerat i DjurID.se. Något liknande internationellt register för tatuering finns inte.

Från och med juli 2011 måste alla hundar som ska resa inom EU vara chipmärkta. Några länder (till exempel Storbritannien) kräver redan i dag att besökande hundar ska vara chipmärkta.

Unikt, lättläst och fungerar

Ett chipnummer är lätt att läsa av om man har tillgång till chipläsare och när det väl sitter på plats är det ytterst sällsynt att det slutar fungera. Chipnumret är unikt, till skillnad från det id-nummer ett djur får vid tatuering/tångmärkning.

Inte synligt, kräver avläsare

Nackdelen med chipmärkning är att man inte kan se på en hund eller katt att den är chipmärkt, och man kan inte läsa av id-numret om man inte har en avläsare. Detta är framför allt en nackdel när id-märkningen ska användas för att identifiera ett upphittat djur.

Registrering av ägare krävs

Ett chipnummer är (bortsett från tillverkar nummer och landsnummer) helt slumpmässigt. Det är därför omöjligt att avgöra djurets identitet med hjälp av chipnumret om chippet inte registrerats i ett ägarregister.