Tatuering/Tångmärkning
Tatueringen/tångmärkningen görs i vänster öra eller, mera ovanligt, i ljumsken. För katter består id-numret av en slumpmässig sifferkombination, vanligen bestående av fyra till fem siffror och/eller bokstäver.
Registrerade (stambokförda) hundar har oftast en tatuering som består av registreringsnumrets sifferkombination följt av en bokstav som representerar registreringsår. Undantag från denna regel förekommer dock.
En hund med registreringsnummer S76543/2008 bör till exempel ha tatueringen 76543Y i sitt vänstra öra.
Blandraser och oregistrerade hundar märks efter en slupmässig nummerserie. Även dessa kombinationer består oftast av fem siffror följt av en bokstav (denna bokstav representerar dock inget år utan bestäms av slumpen). En blandrashund kan till exempel vara märkt med 34567E.
Fördelar och nackdelar
Det är lätt att se att en tatuerat/tångmärkt hund eller katt är ID-märkt och den som hittar ett bortsprunget djur kan lätt (under förutsättning att märkningen är registrerad) själv söka rätt på ägaren. Å andra sidan kan märkningen blekna med tiden och bli svår, eller i vissa fall omöjlig att tyda.
Registrerade/stambokförda hundar som tatuerats/tångmärkts kan ofta identifieras även om ägaren missat att registrera id-numret. Även om ägaren i dessa fall är okänd kan man med hjälp av id-numret spåra hunden till uppfödaren.
Hundar och katter som är bosatta i glesbyggd och jakthundar har ofta god nytta av en tatuering/tångmärkning. Det kan vara långt till närmsta chipläsare när man hittat en hund eller katt i glesbefolkade områden. Av den orsaken är tatuering/tångmärkning fortfarande vanligt bland jakthundsraser.
Kattungar har för små öron för att de ska kunna tatueras/tångmärkas. Katter märks därför oftast i samband med kastrering när djuret blivit lite större och ändå ska sederas. Nackdelen med detta är att katten är omärkt till dess att den kastreras. Ett alternativ är att chipmärka kattungen och sedan komplettera med tatuering/tångmärkning i samband med kastrering.
För katter är tatuering/tångmärkning fortfarande den mest populära id-märkningsmetoden mycket beroende på att det är lätt att se att djuret har en ägare. Kunskapen om chipmärkning av katt är inte stor hos allmänheten vilket ökar risken för att en katt som enbart är märkt med chip antas vara omärkt. DjurID rekommenderar att man märker katter med både tatuering/tångmärkning och chip. Då är det ingen risk att en märkt katt inte kan identifieras, under förutsättning att uppgifterna registrerats.
Vem får tatuera/tångmärka?
Tatuering/tångmärkning av hund och katt får sedan 2009-01-01 bara utföras av veterinär. Djuret måste sederas för att id-märkning med tatuering/tångmärkning ska tillåtas.
Att tänka på vid tatuering/tångmärkning
- För djur som ska resa utomlands är tatuering/tångmärkning inte tillräckligt.
- Sedering krävs från och med 2009.
- Veterinärförbundets smådjurssektions normgrupp har uttalat att man inte anser att sedering är lämpligt för små valpar. Istället förespråkas chipmärkning av hundvalpar.
- Var noga med att följa upp de tatueringar du utfört när djuren kommer tillbaka för till exempel vaccination. Märker du att tatueringen blivit suddig ska den kompletteras med ett chip och/eller fyllas i.
- En tatuering/tångmärkning som inte registreras kan inte användas för att identifiera djuret (med undantag för stambokförda hundar). Katter som tatueras/tångmärks men som inte registreras ställer till stora problem för polis, djurhem och allmänhet när man försöker hitta ägaren till katten. Tatuera/tångmärk därför inte en katt som ägaren inte har för avsikt att ägarregistrera.
SKKs regler
Enligt SKKs grundregler (§ 3:7) ska alla hundvalpar vara id-märkta innan leverans. Alla medlemmar i Svenska Kennelklubben måste alltså se till att de valpar han/hon föder upp är id-märkta, men märkningsmetod kan uppfödaren välja själv.