Tolkning av DNA resultat och avelshänsyn
Här kan du läsa hur du tolkar och förhåller dig till avel gällande DNA resultat.
Tolkning av DNA-tester
För DNA-tester som avser sjukdomar med en enkel autosomal recessiv nedärvning kan testresultatet tolkas på följande vis:
-
En "normal"/"fri" hund har ärvt den normala genvarianten från båda sina föräldrar (hunden är homzygot för den friska allelen, N/N). Hunden kommer inte att utveckla den form av sjukdomen som testet avser, och riskerar inte heller nedärva sjukdomen till sina eventuella avkommor.
Det kan dock inte uteslutas att hunden bär på andra mutationer som kan ge en annan form av samma eller liknande sjukdom hos rasen.
-
En hund med resultatet "genetiskt affekterad" har ärvt den defekta genvarianten från båda sina föräldrar (hunden är homozygot för sjukdomsallelen, n/n). Hunden kommer med stor sannolikhet att utveckla den sjukdom testet avser under sin livstid.
Hund som vid DNA-test för allvarlig sjukdom med fastställd enkel recessiv nedärvning visat sig vara bärare av dubbla anlag (homozygot) får inte användas i avel. Detta oavsett om hunden uppvisar kliniska symptom eller inte. -
Uttrycket ”hereditärt fri” innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella anlaget. För raser med central registrering av resultat från DNA-test redovisas såväl testresultat som hereditärt fria hundar i SKKs webbtjänster Avelsdata och Hunddata.
För att en hund ska kunna frias hereditärt måste DNA-testresultaten som visar att hundens anfäder är testade som normala finnas registrerade hos SKK.
Heriditärt fri - i hur många generationer?
Riktigheten i ett hereditärt friande resultat är svår att garantera, särskilt om de DNA-testade hundarna finns långt tillbaka i härstamningen. Förutsättningen är ju att hundarnas härstamning stämmer, vilket inte alltid behöver vara fallet. Det är av den här anledningen upp till varje enskild uppfödare, eller hanhundsägare, att bedöma vilken tilltro man har till ett hereditärt friande resultat. SKK utfärdar aldrig intyg gällande hereditärt friade hundar.
Ju längre tillbaka i hundens stamtavla de fritestade hundarna finns, desto mer osäkert kan ett hereditärt friande resultat antas vara.
Tidigare har det inte funnits några begränsningar avseende antalet generationer av hereditärt friade hundar i SKKs hälsoprogram. Efter beslut i SKKs avelskommitté infördes i mars 2021 en begränsning av det antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen hereditärt fri till tre generationer. Därefter måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, DNA-testas på nytt för att säkerställa att de inte bär på anlag för den aktuella sjukdomen.
För de hundar som redan sedan tidigare har beteckningen hereditärt fri i databasen sker ingen förändring, de får alltså behålla denna beteckning oavsett hur många generationer bak de DNA-testade anfäder finns som ligger till grund för beteckningen.
När räknas en hund som hereditärt fri
Information och policy om DNA-tester (pdf)