Hereditärt fri
Uttrycket hereditärt fri innebär att en hund genom sina DNA-testade och friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella sjukdomsanlaget.
När räknas en hund som hereditärt fri?
För att en hund ska kunna frias hereditärt måste DNA-testresultaten som visar att hundens anfäder är testade som normala finnas registrerade hos SKK.
De DNA-tester som registreras av SKK redovisas såväl testade som hereditärt fria hundar i SKKs e-tjänster Avelsdata och Hunddata.
Gräns vid 3 generationer
Det är svårt att garantera att ett hereditärt friande resultat är riktigt. Ju längre tillbaka i hundens stamtavla de fritestade hundarna finns, desto mer osäkert kan ett hereditärt friande resultat antas vara. Förutsättningen är ju att hundarnas härstamning stämmer, vilket vi vet inte alltid behöver vara fallet. Det är av den här anledningen upp till varje enskild uppfödare, eller hanhundsägare, att bedöma vilken tilltro man har till ett hereditärt friande resultat.
Efter beslut från SKKs avelskommitté har det antal generationer i vilka en hund kan påföras beteckningen hereditärt fri begränsats till tre. I praktiken betyder det att om någon av de testade släktingarna till hunden, på mammans eller pappans sida, ligger längre än tre generationer bak i härstamningen måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, DNA-testas på nytt. Detta för att säkerställa att de inte bär på anlag för den aktuella sjukdomen (se illustrationen nedan).
Förklaring till illustrationen ovan:
För att individ Å ska bli hereditärt fri (nedan kallad HF), krävs följande:
- Individerna Z är testade fria eller
- Individerna Y är testade fria (Z är då HF) eller
- Samtliga individer X är testade fria (Z och Y är då HF)
Om någon av individerna X endast är HF/otestad/anlagsbärare/affekterad (och inte heller någon i senare generation nedanför X är testad fri), kommer inte individ Å att få beteckningen HF.
Sammanfattning, tre generationer hereditärt fri:
Om individ Å har tre generationer HF - som mest - betraktas den som hereditärt fri (i tredje generation) förutsatt att: samtliga Z och samtliga Y är hereditärt fria, samt samtliga X är testade fria.
Det räcker alltså att någon av individerna i generation X inte är testad fri för att Å inte får beteckningen HF.