För kliniker

I en nyligen publicerad studie, genomförd av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med brittiska och schweiziska kolleger, har man konstaterat att bibehållen muskelmassa och en låg ökning av fettmassa med ökad ålder är relaterat till ett långt friskt liv hos labradorer. Den genomsnittliga livslängden hos labrador retriever är ungefär 12 år. I studien har man jämfört en grupp om 39 labradorer med tre kontrollgrupper från tidigare studier av samma ras. Studien påbörjades 2004 och avslutades i september 2015 då den sista hunden i gruppen uppnådde den aktningsvärda åldern 17,9 år.

Hundarna i studien utfodrades med bra foder och hölls i lagom hull och de fick relevant vård, omvårdnad och skötsel. Dessa hundar levde längre än hundarna i kontrollgrupperna. Nästan 90 % uppnådde 12 års ålder, jämfört med 30 % av hundarna i kontrollgrupperna. Dessutom blev 28 % av dem mer än 15,6 år gamla, vilket bedöms som mycket långlivat.

Läs mer:

Länk till studien: Evidence of longer life; a cohort of 39 labrador retrievers.

Hundgenetikgruppen, som är ett samarbete mellan forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala Universitet, bjuder i samarbete med Svenska Kennelklubben in till ett endagssymposiom i Uppsala den 20 oktober 2018.

I drygt tio år har hundgenetikgruppen letat efter genetiska orsaker till många olika sjukdomar hos hunden som exempelvis cancer, tvångssyndrom, hjärtsjukdomar, immunologiska sjukdomar och ögonsjukdomar. Under symposiet kommer du att kunna ta del av föredrag om den pågående forskningen samt få information om Hundbiobanken och tillgängliga genetiska tester.

Alla intresserade hundägare, rasklubbar och veterinärer hälsas välkomna, men föranmälan krävs och antalet platser är begränsat. Kostnaden för att delta är 250kr, och då ingår lunch och kaffe.

Läs mer

Hundgenetikgruppens symposium – mer information och anmälan

Förhoppningen är att markörerna i framtiden ska kunna användas för förbättrad diagnos av sjukdomen. Det test som idag finns för att ställa diagnos, ANA-testet, är relativt ospecifikt och det finns ett behov av mer specifika tester.

Vid autoimmuna sjukdomar angriper immunförsvaret felaktigt egna vävnader och kroppsegna s.k. autoantikroppar kan bildas som är riktade mot kroppens proteiner. Hos människa vet man ganska väl vilka strukturer som angrips, men när det gäller hund är kunskapsläget sämre.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har tillsammans med kollegor från Uppsala universitet, Karolinska Institutet, SciLifeLab, KTH, Broad Institute i USA och Euroimmun i Tyskland nu visat att hundar med reumatisk ledvärk ofta har autoantikroppar mot två proteiner (ILF2 och ILF3) med kopplingar till immunförsvaret. Intressant nog så har dessa autoantikroppar tidigare hittats hos laboratoriemöss med SLE-liknande sjukdom och även hos enstaka människor med vissa autoimmuna sjukdomar.

Läs mer:

Länk till publikationen.

Länk till artikel på forskning.se 

Att avla på hundar som opererats på grund av andningsproblem är inte tillåtet i Sverige. För att förhindra att hundar som opererats ändå används i avel inför nu SKK registrering av dessa ingrepp. 

Ingreppet och hundens identitet rapporteras till SKK där hunden beläggs med en avelsspärr vilket hindrar registrering av valpar i SKK. Förutom operationer kan även dödsfall och avlivningar till följd av brakycefal utformning rapporteras. Inrapporteringen och registreringen godkänns av ägaren genom sin underskrift. 

Utöver att förhindra att osunda hundar används i aveln ger rapporteringen SKK en möjlighet att följa utvecklingen av hälsoläget bland de brakycefala raserna. Hjälp oss i arbetet för sundare kortskalliga hundar genom att rapportera in dödsfall och ingrepp i andningsvägarna som görs på er klinik!

Läs mer

Rapportering av operationer/dödsfall brakecyfala hundar

Forskarna skriver att de bakomliggande skälen till att människor önskar klona sin hund är viljan att behålla och bevara de vänskapsband och den relation man haft till en hund.  Forskarna menar dock att den historia ägare och hund delat och som ligger till grund för den relation man haft inte kan upprepas eller kopieras, varför det är meningslöst att klona en sällskapshund i ett försök att bevara vänskapen.

Vidare menar forskarna att kloning av sällskapshundar kränker hundens integritet på minst två sätt; dels negativa välfärdsmässiga konsekvenser i samband med kloningsprocessen och dels att hundarna reduceras till instrument. De etiska konsekvenserna av att klona sällskapshundar finns beskrivna i artikeln, där även djurens välbefinnande och integritet behandlas.

Läs mer:

Artikeln kan laddas ner här.