Rhodesian ridgeback

Rhodesian ridgeback är i dag huvudsakligen en aktiv sällskapshund. Rasen kräver mycket motion och den som funderar på att skaffa sig en rhodesian ridgeback bör tycka om att vara ute och röra på sig mycket i naturen.

Om du funderar på rhodesian ridgeback:

• Se till att din valp är kontrollerad av uppfödaren för hudsjukdomen dermoid sinus. 
• Rasen kräver mycket motion och en konsekvent uppfostran.
• Den behöver mycket miljö- och socialträning som valp/unghund.
• Rasen har en stark vakt- och jaktlust.

Storlek och utseende

Rhodesian ridgeback är en stor kraftfull hund. Mankhöjd för hanar är 63–69 cm och för tikar 61–66 cm. Trots sin storlek är rasen smidig och elegant. Som helhet är rasen en hund utan några som överdrifter och är mycket väl lämpad för mycket fysisk aktivitet.

Pälsen är kort och på ryggen växer en hårkam, ridgen, som är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen och är rasens adelsmärke. Färgen är från ljust vetefärgad till mörkt röd, vita tecken förekommer på bröst och tassar. 

Skötsel

Rasens korta, täta päls kräver inte mycket pälsvård. Men kloklippning och bad är något som bör göras regelbundet.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har en hel del vakt- och jaktinstinkt. Den är också relativt självständig men ändå lyhörd i sin karaktär. En del individer uppvisar mer rädslor än vad som är önskvärt. Denna mix av mentala egenskaper gör att ridgebacken är en krävande ras att hantera och hundvana är en fördel. Rasen fungerar generellt utmärkt som familjehund och älskar sin familj men väljer oftast ut en favorit. Den ska vara ointresserad av främmande människor.

En rhodesian ridgeback tar tid att uppfostra och är känd för att vara väldigt intensiv som valp och unghund. Den som funderar på att skaffa sig rasen bör förstå att den också behöver mycket miljö- och socialträning som valp/unghund. Man bör också vara inställd på att gå på kurser under hundens första 1–2 år.

Hälsa

Rasen är förhållandevis frisk. En del hudproblem finns i rasen. Höftleds- och armbågsdysplasi, HD resp ED, förekommer. 4–5% föds med dermoid sinus, en missbildning i huden. Valparna ska kontrolleras av uppfödarna innan leverans. 

Historik

Rhodesian ridgeback härstammar från södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med jakthundar med den karakteristiska ridgen, en mothårs växande hårkam på ryggen. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns. Arbetssättet var att i flock trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren fick viltet, speciellt lejon, på nära skotthåll. Rasen skulle också fungera som vakthund.

Den första rasstandarden nedtecknades 1922 av F. R. Barnes i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Rasen kallas också för afrikansk lejonhund.