Header
SKK hem

Appenzeller sennenhund

Ingår i grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar

Historik

Appenzeller sennenhund härstammar från vall- och vakthundar av en viss typ som fanns framför allt i kantonen Appenzell i nordöstra Schweiz. Rasen som sådan är klart avgränsad från de övriga sennenhundarna (berner sennenhund, entlebucher sennenhund, grosser schweizer sennenhund). Schweiziska Kennelklubben (SKG) utformade en rasbeskrivning 1897 under namnet "Sennen- oder Treibhund". Appenzeller Sennenhund Club bildades 1906 och första rasstandarden fastställdes 1914.

Användningsområde

Rasen har ett stort behov av att fungera som en arbetande hund. Med sitt livliga temperament behöver den få utlopp för sin energi genom att arbeta. Ursprungligen är den en skällande boskapsvallare och vakthund. Rasen används också som sådan framför allt i Schweiz. I Sverige arbetar några hundar som fårvallare. De är något tuffa på får eftersom de i grunden är boskapsvallare. Den är lättlärd och används i Europa som polis-, lavin-, drag-, ledarhund med mera. Den kan vara framgångsrik i hundsporterna lydnad och agility.

Hälsa

Den vanligaste sjukdomen är patella luxation (lösa knäleder). Ektopisk uretär (urinledaren från njuren mynnar inte på normalt sätt i urinblåsan) förekommer också. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är livlig och temperamentsfull, med stark vakt- och vallinstinkt. Den är mycket misstänksam mot främlingar och inte någon förstagångshund, och väljer vem den vill umgås med. Det är viktigt att hunden redan som valp och unghund genomgår en noggrann socialisering. Rasen kräver en nära kontakt med familjen, mycket uppmärksamhet och bör inte bo i lägenhet eller i hundgård. Rasen bör och trivs bäst att ständigt få vara med, får den inte det kan den bli rastlös. På grund av sitt ursprung är hunden i sig själv mycket skällig.

Storlek och utseende

Appenzeller sennenhund är en trefärgad, medelstor och nästan kvadratiskt byggd hund. Den är i alla detaljer proportionerlig, muskulös, mycket rörlig och kvick. Uttrycket är klipskt. Mankhöjd för hanar är 52–56 cm och för tikar 50–54 cm. Pälsen är fast och åtliggande. Täckhåren är täta och glänsande med en tät underull. Grundfärgen är svart eller havannabrun med roströd tanteckning och vita tecken.

Pälsvård

Pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.

Övrigt

Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.