Header
SKK hem

Dansk-svensk gårdshund

Grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar

Historik

Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk-svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. Den dansk-svenska gårdshundens kynologiska ursprung är oklart. Troligen har den sitt huvudsakliga ursprung dels i pinscherraserna och dels i de brittiska vita jaktterrier, från vilka även jack russell terriern och foxterriern stammar.

Användningsområde

Gårdshunden är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund som lätt anpassar sig i de flesta situationer. Hundsporterna agility, freestyle, spår, lydnad, bruks och utställning lämpar sig bra som aktiviteter. Många tränar och tävlar också viltspår. Än idag tjänstgör en del dansk-svenska gårdshundar som råttjägare, men det stora flertalet är sällskapshundar. Uppskattningsvis används ett dussintal hundar som aktiva jakthundar för att korttidsdriva rådjur och annat mindre vilt, apportera och eftersöka.

Hälsa

Gårdshunden är generellt en frisk och sund ras med få hälsoproblem. Två sjukdomar som förekommer kan nämnas; höftledsdysplasi (HD) och ett fåtal fall av leg perthes (nedbrytning av benvävnad i lårbenet).

Egenskaper / Mentalitet

Den tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och den kräver en del aktivering. Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund. Den behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra. Mellan arbetspassen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knät, ligger nära intill och kopplar av. Gårdshunden tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen. Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde. I övrigt är den inte en skällig ras.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ca 34–37 cm och tikar är ca 32–35 cm. Den har mycket kroppsmassa. Kroppen är svagt rektangulär. Huvudet är litet i förhållande till kroppen. Svansen är naturligt långt, halvlång eller så kan hunden födas med stubbsvans. Pälsfärgen är övervägande vit med en eller flera fläckar i olika färgkombinationer.

Pälsvård

Pälsvården är i princip obefintlig på rasen eftersom pälsen ska vara hård, kort och slät utan underull. I fällperioden kan man borsta igenom hunden dagligen, vilket brukar räcka för att hålla pälsen fin och därutöver kan man ge den ett bad vid behov.

Övrigt

Rasen är en del av det svenska kulturarvet. Rasklubben arbetar aktivt för att bevara rasen som en frisk, alert, duglig, vänlig och tillgänglig gårds- och sällskapshund med den, sedan gammalt dokumenterade, rastypiska exteriören.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.