Header
SKK hem

Old english sheepdog

Ingår i grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar

Historik

Från sydvästra England finns beskrivningar av rasen sedan över 200 år. De härstammar från de så kallade herdehundar, vars uppgift var att försvara boskapshjordarna mot två- och fyrbenta inkräktare. De användes till vakt och förflyttning av boskap. Det behövdes stora, hårdförda hundar med stark benstomme och god rörlighet. Vidare var pälsen av vikt för skydd mot väder. Efterhand ändrades inriktningen på boskapsskötseln och rasen utvecklades till en iögonenfallande sällskaps- och utställningshund. Kvar finns vallningsinstinkten, som är djupt rotad hos rasen.

Användningsområde

I dag är old english sheepdog (OES) främst en sällskapshund.

Hälsa

I stort är rasen sund men höftledsdysplasi (HD) och hjärtsjukdomar förekommer. Disposition finns även för gastroenterit (diarré och kräkningar), atopi (allergi) och katarakt (ögonsjukdom), problem som rasklubben arbetar aktivt med att minimera.

Egenskaper / Mentalitet

OES beskrevs ursprungligen som argsint, vresig, otillgänglig och självständig. Den var uthållig, kraftfull och utmärkt som transportvallare och som gårds-/boskapsvaktare. Temperamentet är det som har genomgått den största förändringen i rasen. I dag är rasen godmodig, glad och vänlig. Den älskar människor och, i allmänhet, andra hundar och övriga djur. Rasen är lättlärd, när den själv vill. En förvånadsvärd tjurskallighet kan den dock visa när det inte passar – utan att för den skull visa tendens till dåligt humör. Aggressivitet anses i dag som otypiskt för rasen.

Storlek och utseende

Det är en kraftfull, kvadratisk hund, som är mycket proportionerligt och sunt byggd. Typ och proportioner är av största vikt enligt rasstandarden. Mankhöjd för hanar är minst 61 cm och tikar minst 56 cm. Vikt för hanar är 30–50 kg och tikar 25–40 kg. Pälsen är riklig och av god, sträv struktur över hela kroppen med vattenavstötande underull. Färgen är alla nyanser av grått, stålgrå eller blå med vita partier.

Pälsvård

Regelbunden borstning varje vecka är ett måste. Som unghund, innan pälsen nått sin riktiga struktur, kan pälsen vara mycket tidskrävande. Pälsen är avstötande, vilket inte betyder att den inte blir smutsig utan att när allt från skog och mark torkar faller det av och hamnar på golvet. Badning sker vid behov – vissa drar åt sig mer smuts än andra och för en del ger borstning en renare päls. Till utställning badas oftast endast det vita, inte hela kroppen. Helbad behövs normalt 1–4 gånger per år. Avspolning av tassar, skägg och mage kan behövas ofta.

Övrigt

Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.