Header
SKK hem

Östsibirisk lajka

Grupp 5 Spetsar och raser av urhundstyp

Historik

Östsibirisk lajka härstammar från olika typer av lajka samt hundar hos folkslagen even, lamut och amur. Ursprungsområdet är östra Sibirien, från floden Jenisej i väst till Stillahavskusten i öst. Den första lajkan importerades till Sverige 1978.

Användningsområde

Östsibirisk lajka är en mångsidig jakthund samt släd- och draghund. Den lämpar sig inte som enbart sällskapshund.

Hälsa

Rasen anses frisk överlag men höftledsdysplasi (HD) kan förekomma.

Egenskaper / Mentalitet

Östsibirisk lajka har ett jämnt och livligt temperament. Rasen har en omfattande jaktlust med stor psykisk styrka och självsäkerhet som kommer väl till användning vid jakt på björn.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 57–64 cm och tikar 53–60 cm. Det är en starkt byggd hund med kraftig benstomme och välutvecklad muskulatur med något rektangulär kroppsform. Det är den största och kraftigaste av lajkaraserna. Rasen är mycket ojämn exteriört eftersom man valt att avla på de jaktliga egenskaperna istället för utseendet. Färgen är vit, grå, svart, röd och brun i alla nyanser, fläckig eller spräcklig.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov. Den fäller sin päls regelbundet.

Övrigt

Det är en utpräglad jakthund och den är inte lämplig som enbart sällskapshund. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.