Basset bleu de gascogne

Basset bleu de gascogne är en utpräglad jakthund som driver långsamt med ett välklingande skall som hörs på långt håll. Rasen trivs bäst att få utlopp för sin naturliga fallenhet för spårning och jakt, och passar inte som enbart sällskapshund. Rasen är fortfarande ovanlig i Sverige.

Om du funderar på basset bleu de gascogne:

• Rasen har ett mycket välutvecklat luktsinne och stor jaktlust.
• Den är en hund som kräver att få utlopp för vad den är framavlad till, det vill säga drevjakt.
• Rasen passar hos en ägare som har tillgång till jaktmarker.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Rasen har medelstor kropp med kortare ben och trots sin storlek ska den ge ett smidigt och rörligt intryck. Mankhöjden är 34–38 cm för både hanar och tikar. Pälsen är kort, tät och något grov. Färgen är småprickig, svart och vit, vilket ger ett blåskimrande intryck (därav rasens namn) med svarta mer eller mindre stora fläckar och även tanfärgade partier.

Skötsel

Pälsen är kort och lättskött samt badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Rasen är en tillgiven och vänlig familjehund, men har ett stort behov av att bli fysiskt och mentalt aktiverad för att må bra. Den är energisk och livlig samt mycket skicklig och fokuserad spårhund med stark jaktlust. Den trivs och fungerar väl med andra hundar.  

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Basset bleu de gascogne används i Gascogne både som ensamjagande hund och i flock, så kallat pack (packjakt är förbjudet i Sverige). Rasen uppstod mot slutet av 1800-talet efter initiativ av jägare i sydvästra Frankrike. Den härstammar från grand blue de gascogne och petit blue de gascogne.

Rasen har haft stora problem att överleva och har aldrig blivit riktigt populär bland jägare. Så sent som på 1960-talet höll den på att försvinna i Frankrike och därför påbörjades ett återuppbyggnadsarbete.