Gonczy polski

Gonczy polski är en jakthund för jakt på vildsvin och hjort. Rasen  är modig, självständig med ett klangfullt skall. Den är en utpräglad jakthund och är inte lämplig som enbart sällskapshund.

Om du funderar på gonczy polski:

• Rasen har ett utpräglat jaktintresse och du bör ha tillgång till jaktmarker.
• Det är en hund som kräver en kunnig och konsekvent ägare.
• Den kräver mycket motion och mental stimulans genom jakt.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Köp din hund från en av Svenska Kennelklubbens uppfödare. Då gör du ett tryggt hundköp och riskerar inte att gynna oseriös verksamhet eller att köpa en smuggelhund.
• Gå med i en klubb och känn gemenskap. Som medlem i Svenska Kennelklubben hjälper du också oss att förbättra livet för alla hundar i Sverige.

Storlek och utseende

Rasen är medelstor, kompakt byggd och smidig för att kunna stå emot svåra arbetsvillkor i bergstrakter. Mankhöjd för hanar är 55-59 cm och för tikar 50-55 cm. Pälsen är kort och färgen är svart eller brun med tanteckning. Rasen förekommer även som enfärgat röd och kan då ha något svärtade hårspetsar.

Skötsel

Pälsen är mycket lättskött. Den är kort, hård och ligger tätt an intill huden. Underullen, som är riklig på vintern, fälls sommartid.

Egenskaper och mentalitet

Gonczy polski är vänlig med stabil mentalitet. Rasen är mycket modig, energisk, och lättlärd. Den kan vara avvaktande mot främmande och kan ha en stark vilja till att larma och bevaka sitt revir. Detta och den starka jaktlusten ställer särskilda krav på en ansvarstagande ägare. Under jakten ger den skall med en karakteristisk melodi i olika tonlägen, högre för tikar.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Redan på 1200-talet finns jakt på storvilt med stövare beskrivet i polsk litteratur. Hundarna var värdefulla som hjälpmedel till jägarna i de djupa skogarna. På 1600-talet fanns minst två typer av polska stövare; en tyngre variant, den polska bracken och en lättare, den polska stövaren.

Den berömde polske kynologen Jozef Pawuslewicz, som jagade i Podkarpacie-området, var engagerad i utvecklingen av rasen och skrev den första rasstandarden. Tack vare honom, blev de första hundarna officiellt registrerade i den polska kennelklubben.