Hannoveransk viltspårhund

Hannoveransk viltspårhund används huvudsakligen vid eftersök på allt skadat klövvilt. Dess arbetssätt är passionerat, men ändå balanserat. Den ger inte upp även om vittringsförhållandena är extremt svåra och den växlar sällan över till ett annat spår. Om det skadade viltet flyr undan ska hunden kunna förfölja och ställa det. Den är en utpräglad jakthund och är inte lämplig som enbart sällskapshund.

Om du funderar på hannoveransk viltspårhund:

• Rasen är endast lämplig för den som har behov av en eftersökshund.
• Lär hunden tidigt, med mjukt handlag, att gå i koppel, komma vid inkallning och ligga kvar vid kommando. Det kommer att komma till användning. 
• Rasen behöver tidigt mycket social- och miljöträning samt spårträning, för att utvecklas gynnsamt.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.

Storlek och utseende

Hannoveransk viltspårhund är en medelstor, proportionerlig och kraftfull hund. Den lätt rynkade pannan och de klara, mörka ögonen ger rasen dess typiska allvarliga ansiktsuttryck. Rastypisk är också den hjortröda grundfärgen, som kan variera från ljusröd till mörkröd och som i tigrering kan övergå till nästan svart.  Pälsen är kort. 

Mankhöjd för hanar är 50–55 cm och för tikar 48–53 cm. Vikt för hanar är 30–40 kg och för tikar 25–35 kg.

Skötsel

Pälsen är lättskött, kort, tät, hård och nästan grov. På lårens baksidor, samt på svansens undersida ska den vara något längre och grövre.

Egenskaper och mentalitet

Hannoveransk viltspårhund ska ha ett lugnt och stabilt temperament. Den är mycket fäst vid sin ägare, och kan vara selektiv och reserverad mot främlingar. Vid spårarbetet under jakten visar den hög förmåga till koncentration och lugnt, lämpligt tempo i spårlinan. Den är lättlärd, följsam och samarbetsvillig. Rasen mognar långsamt/sent.

Även om rasen är känd för sin enastående spårförmåga, välutvecklade luktsinne och stora hängivenhet i arbete, måste man dock ha klart för sig att det ligger mycket träning bakom en kvalificerad eftersöksspecialist. Det är inget som kommer gratis. 

Hälsa

Hannoveransk viltspårhund har inga kända rasspecifika hälsoproblem. Höftledsdysplasi, HD, samt armbågsdysplasi, ED, förekommer.  

Historik

Den hannoveranska viltspårhunden härstammar i så gott som oförändrat skick från den tidiga medeltidens så kallade ledhund (från tyskans Leithund). Det var en hund av bracktyp som, förd i lina, spårade vilt. Den hannoveranska viltspårhundens slutliga utveckling ägde rum utanför Hannover. Alltsedan 1894 har Verein Hirschmann e.V. avelsansvaret för rasen i Tyskland.

Till Sverige kom troligen den första importen 1901. Två tikar som importerades 1988 respektive 1991, fick två kullar vardera och dessa får sägas ha bildat grunden till den nuvarande stammen i Sverige.