Hollandse herdershond, långhårig

Hollandse herdershond användes tidigare mest som vakt- och vallhund i fårflocken. Numera används den som polishund, vakthund, brukshund och sällskapshund. Den är förhållandevis okänd utanför sitt hemland, och rasen är globalt sett numerärt liten.

Om du funderar på hollandse herdershond:

• Rasen kräver och trivs bäst med en aktiv och intitiativrik ägare. 
• Den behöver dagligen såväl fysisk och mental aktivering.
• Denna strävhåriga varianten kräver en del pälsvård.
• Rasen inte är en lämplig förstagångshund.

Storlek och utseende

Det är hund som är byggd för hårt arbete. Mankhöjd för hanar är 57–62 cm och tikar 55–60 cm. Vikt är ca 22–32 kg. Denna långhåriga variant har en lång, rak, åtliggande kraftig päls, med mjuk underull. Färgen är brun med gula strimmor (guldbrindle), eller grå med silverstrimmor (silverbrindle) med tigrering över hela kroppen. 

Skötsel

Pälsen hos den långhåriga varianten är lättskött och borstas samt badas vid behov. 

Egenskaper och mentalitet

Rasen är mycket formbar, vaksam och trogen sin förare och familj. Den är uthållig, aktiv och rörlig med de rätta vallhundsinstinkterna och ett livligt och intelligent temperament. Rasen används även som vakt- och tjänstehund.

Hälsa

Hollandse herdershond anses vara en relativt frisk hundras men höftledsdysplasi, HD, förekommer. 

Historik

Hollandse herdershond härstammar troligtvis från samma förfäder som schäfer och de fyra varianterna av belgisk vallhund. Rasen förekommer i tre hårlagsvarianter, kort-, lång- och strävhårig, men betraktas som en och samma ras. 1898 bildades Nederlandse Herdershonden Club, som i dag är rasens moderklubb. Ändamålet var att tillvarata och utveckla rasen.