Header
SKK hem

Saluki

Grupp 10 Vinthundar

Historik

Saluki är en av de äldsta i dag existerande hundraserna. Liknande hundar finns avbildade sedan förhistorisk tid. Bildkonst med hundtypen förekommer i Kina så tidigt som år 202 f. Kr. Men vi förknippar rasen med Mellanöstern. Saluki har en historisk bakgrund som hetsjakthund. De jagar ikapp och lägger ner bytet. En förmåga som gjorde dem oumbärliga för de arabiska beduinerna. Rasen ansågs vara så värdefull att enbart viktiga personer kunde föräras den som gåva. Till Sverige kom rasen för första gången på 1920-talet.

Användningsområde

Rasens ursprungliga användningsområde är hetsjakt. Den används fortfarande i dag som jakthund i ursprungsländerna. Vinthundar jagar med hjälp av synen i öppen mark där de kan se bytet på långt håll, förfölja och lägga ner det. Från vinthundarnas jaktsätt har coursing och senare kapplöpning utvecklas. Här i Sverige är rasen främst en sällskapshund, men också en populär utställningsras. Lure coursning (jakt efter konstgjort byte) och kapplöpning är sporter som lockar många och allt fler prövar även viltspår, agility och lydnad.

Hälsa

Rasen är känd för att vara frisk och långlivad. Det finns inga dokumenterade rasbundna sjukdomar.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen beskrivs ofta som reserverad mot främlingar. Det har sin historia i hur värdefull den var hos beduinerna. Den skulle inte gå fram och hälsa på främlingar då det fanns en stor stöldrisk. Andra ord som beskriver rasen är mjuk, värdig och behaglig. Den kan ge ett intryck av att inte bry sig. Som valp och unghund är den inte så värdig, eftersom den redan då är självständig och dessutom mycket påhittig. Med rätt metoder, motivation och belöning så kan även den till synes ointresserade individen komma ganska högt i till exempel lydnadsklasserna.

Storlek och utseende

Rasen är medelstor, där mankhöjd för hanar är ca 58-71 cm men tikar är förhållandevis mindre. Den är elegant men ska ändå ge intryck av styrka och uthållighet och ha ett ädelt huvud med ett milt, fjärrskådande uttryck. Den ska ha lätta, svävande rörelser som ger intryck av minsta möjliga ansträngning. Det finns två pälsvarianter, slät- och långhår. Det som här menas med långhår är att hundarna har lång päls på öronen, svansen och baksidan av låren och benen. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna, men brindle (tigrerad) är inte önskvärt.

Pälsvård

Det är ytterst lite pälsvård på den vuxna hunden. Den långhåriga varianten bör kammas någon gång i veckan för att undvika tovor. Badning när den blir smutsig. Den luktar väldigt sällan hund. Valpar och unghundar av den långhåriga varianten kan få längre, luddig valppäls som lätt blir tovig. Då bör man borsta igenom pälsen och eventuellt rycka loss valppälsen när den börjar lossna.

Övrigt

De flesta hundarna har en stark jaktlust bevarad. Även om man har en god grundlydnad på sin hund är det viktigt att tänka på var man släpper den. Får den syn på ett byte i form av till exempel katt, hare eller rådjur kan den bli så upphetsad att den glömmer allt vad lydnad heter. Alla individer har inte denna starka jaktlust. Har man dock ett bra ställe att låta dem springa på har man en i stort sett en självmotionerande hund.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.