Historik
Azawakh kommer från Sahelområdet, söder om Sahara, där den används av nomadfolket som jakt- och vakthund. Tuaregerna föder upp får, getter och boskap och hundarnas uppgift är att bevaka hjordarna och lägren mot rovdjur och fiender. Geografiska och sociala gränser anses ha bevarat rasen utan uppblandning med andra raser. De första individerna kom till Europa 1968. De registrerades och ställdes först ut som "sloughi azawakh", men skillnaderna i karaktär och utseende ledde till att den internationella kennelorganisationen (FCI) godkände rasen fullt ut 1981.
Användningsområde
Den gillar långa promenader, där den ges tillfälle till att springa lös. Lure coursing (jakt efter konstgjort byte) och kapplöpning är utmärkta substitut för den hos oss otillåtna hetsjakten. Jaktinstinkten kan vara stark, men de är mycket lyhörda och relativt lättlärda, så med rätt träning kan man ha hunden lös på lämpliga platser. Ibland uppskattar rasen någon form av lydnadsträning. De är intelligenta och lättlärda, men kan tröttna om träningen blir för enformig. Några individer tränar och tävlar i lydnad, agility och freestyle runt om i världen.
Hälsa
Rasen har få sjukdomar. De ger kanske intryck av att vara ömtåliga, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och uppnår ofta hög ålder. Deras smäckra utseende har inget med dålig matlust att göra. De har en naturlig frisk aptit.
Egenskaper / Mentalitet
Azawakh är ingen var mans hund. Rasen har en stark vaktinstinkt och annonserar tydligt besökares ankomst. Den är lugn och harmonisk i sin hemmiljö och älskar sin familj, men kan vara mycket reserverad, till och med skygg, gentemot okända. Rasen kan vara krävande när det gäller uppfostran och lämpar sig därför inte för en oerfaren hundägare. Den är också mycket bekväm av sig och sover helst nedbäddad under täcket. De tycker inte om kyla och dåligt väder.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 64–74 cm och tikar 60–70 cm. Vikten är 15–25 kg. Rasen är en mycket finlemmad vinthund. Dess muskulatur och skelett framträder tydligt under den tunna huden. Den är långbent och dess siluett är högrektangulär. Färgen är röd eller brindle (tigrerad) i olika nyanser, från sand till mörk mahogny, med vita tecken på huvud, hals, bröst, svans och ben.
Pälsvård
Den har en tunn och fin päls, fäller sparsamt och luktar inte hund.
Övrigt
Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.