Braque du bourbonnais

Braque du bourbonnais är en mycket mångsidig, uthållig och samarbetsvillig jakthund med stark passion för fält och skog. Rasen är en stående fågelhund och används för att leta upp, stöta upp och apportera vilt (efter skott). Rasen har starkt jaktintresse och passar inte som enbart sällskapshund. Rasen är ovanlig i Sverige.

Om du funderar på braque de bourbonnais:

• Rasen har ett utpräglat jaktintresse och du bör ha tillgång till jaktmarker.
• Den är en allsidig jakthund som kräver fysisk och mental aktivering för att må bra.
• Rasen beskrivs som en angenäm jaktkamrat med sunt och robust utseende.
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Braque du bourbonnais är medelstor och kompakt med en muskulös kropp som utstrålar styrka och kraft. Mankhöjd för hanar är 51-57 cm och för tikar 48-55 cm. Pälsen är kort och färgen är vit med små fina prickar (skimmel) i alla nyanser av brunt eller rött. Svanslängden varierar och rasen kan födas med kort svans.

Skötsel

Rasen har en fin, tät och kort päls, vilken är lättskött. På ryggen är pälsen något grövre och kan där ibland också vara något längre. Rasen fäller normalt två gånger per år.

Egenskaper och mentalitet

Rasens jaktstil och förmåga att lätt anpassar sig till varierande terräng och villebråd, gör rasen till en mångsidig jakthund. Hunden tar naturligt upp vittring i luften och har en fallenhet att stående markera vilt (sk ståndarbete), vilket är ändamålsenligt. Rasen är lugn inomhus men det är en energisk hund som behöver regelbunden fysisk och mental aktivering. Den är tillgiven, vänlig och lättlärd. 

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd.

Historik

Braque du bourbonnais är känd sedan 1598 och har Frankrike som ursprungsland.  Dess vita päls är helt eller fint prickig i brunt eller rött. Uppfödare från 1930-talet påbjöd färgen ”utblommad syren” och obligatoriskt att hundarna skulle vara födda med kort svans. Detta strikta urval höll på att äventyra rasens existens. Från 1970-talet åtog sig en grupp uppfödare rasens överlevnad.

Nuvarande läge för rasen tillåter oss att se framtiden an med tillförsikt.