Header
SKK hem

Engelsk springer spaniel

Grupp 8 Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar

Historik

Rasen är av gammalt ursprung och den äldsta av de engelska fågelhundarna. Den användes ursprungligen för att finna och stöta upp villebråd vid jakt med nät, falk eller hundrasen greyhound. Man övergick senare till att låta spanieln stöta vilt framför bössan och sedan att apportera viltet. I början av 1800-talet utvecklades en särskild linje av spanieln, som blev grunden till rasen. 1902 erkändes den som ras i England. 1982 bildades Springerklubben, rasklubb för engelsk springer spaniel i Sverige.

Användningsområde

Engelsk springer spaniel är en stötande och apporterande fågelhund. Den skall söka av området framför jägaren samt markera och stöta upp vilt samt apportera det. Rasen används huvudsakligen till fågeljakt samt vid jakt på till exempel vildkanin och hare. Arbetslusten, följsamheten och viljan att vara till lags gör den till en utmärkt hund för i princip alla förekommande discipliner som viltspår, lydnad, bruks, agility, freestyle och rallylydnad med mera. Rasen är en väl fungerande sällskapshund för den aktiva familjen.

Hälsa

Det är en i huvudsak frisk ras. Den fordrar regelbunden pälsvård och om öronen inte sköts enligt trimanvisning kan det medföra vaxproppar och svampinfektioner. Rasklubben förordar att avelsdjur ska vara ögonundersökta, utan anmärkning, inom ett år före parning. Detta för att undvika att avla på hundar med ögonsjukdomar, som till exempel PRA, katarakt, RD. Rasen har få problem med höftledsdysplasi (HD).

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är glad, snäll och vänlig. Den ska ha stor arbetslust, vara följsam och vilja vara till lags, samt vara nyfiken och orädd. Den fungerar, med rätt uppfostran, utmärkt med både människor, hundar och andra djur.

Storlek och utseende

Den är den största, ädlaste och mest eleganta av alla spanielraser. Den ska vara symmetrisk, kompakt, stark, glad och aktiv. Mankhöjd är ca 51 cm för både hanar och tikar. Pälsen ska vara tät, rak och ge gott skydd för väder och vind, utan att vara grov. Måttligt med päls på öron, framben, kropp, lår och bakben. Färgen är brun och vit eller svart och vit, med eller utan tantecken.

Pälsvård

Rasen är en klipp- och trimras, men som alla kan lära sig att sköta själv till vardags. På de flesta hundar räcker det med att borsta igenom en gång per vecka. Bada när det behövs. Öronen skall hållas kortklippta på insidan för att förhindra öronproblem. Trimning och klippning ska göras ordentligt minst 4 gånger per år beroende på pälsmängd och kvalité. Tassarna och insidan på öronen bör klippas oftare.

Övrigt

Inom rasen har det länge funnits två varianter. Den traditionella, där man vill vidmakthålla rasens allsidighet, det vill säga ett utseende som motsvarar rasstandarden och en mentalitet som gör den till en jakt- och allroundhund. Den engelska jaktspringern som framgångsrikt avlats uteslutande för jakt i över hundra år.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.