Grundregler för uppfödare och hanhundsägare

Vägledning för uttolkning av grundreglernas andra kapitel; Regler för uppfödare och hanhundsägare. Här tar vi en närmare titt på vad grundreglerna för uppfödare och hanhundsägare säger i praktiken.

Två valpar följer efter sin mamma
Foto: Jenny Jurnelius

Hundavel ska bedrivas på ett sådant sätt att det främjar både tikens och avkommans hälsa och välbefinnande. Varje medlem som upplåter sin hund till avel ska vara väl förtrogen med SKKs avelspolicy samt med rasens standard, provregler, registreringsregler och rasspecifika avelsstrategi, samt aktuella bestämmelser i djurskyddslagstiftningen. Uppfödningen ska ske kvalitetsmedvetet och med stort ansvar.

Det är angeläget att kvalitetssäkra hundavel och hundhållning hos SKKs medlemmar vilket innebär att SKKs grundregler kan ställa högre och mer precisa krav än Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2020:8, Saknr L102). Föreskrifterna gäller för alla i Sverige och är anpassade till flera branscher, medan SKKs grundregler och uttolkningar är ställningstaganden formulerade för hunduppfödare och medlemmar.

Från den 15 juni 2020 började Jordbruksverkets uppdaterade föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter (L102) att gälla. Med anledning av detta har SKKs avelskommitté samt uppfödar- och kennelkonsulentkommittén sett över och vid behov reviderat såväl SKKs grundregler som uttolkningen av dessa.

Regel 2:1

Hämtat från regel 2:1 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:1 att till avel endast använda hundar av samma ras och som är registrerade i SKK eller i utländsk kennelorganisation erkänd av SKK. Samtliga valpar i en kull ska registreras i SKK vid samma tillfälle."

Uttolkning

Uttolkning av grundregeln saknas. Välkommen att kontakta oss vid frågor!


Regel 2:2

Hämtat från regel 2:2 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:2 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament. Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel."

Uttolkning

Med allvarlig sjukdom avses tillstånd som till exempel ger upphov till bestående smärta, fordrar livslång medicinering eller orsakar förkortad livstid. Med allvarligt funktionshinder avses tillstånd som väsentligen påverkar funktioner såsom andning, cirkulation, rörelseförmåga, syn och hörsel.

Exempel på allvarlig sjukdom/funktionshinder är kliniska symtom på grund av HD, ED, osteochondros, patellaluxation, legg perthes, diskbråck, hjärtfel, epilepsi, atopisk dermatit, nedsatt sköldkörtel- eller bukspottkörtelfunktion och andra i rasens avelsstrategi (RAS) prioriterade sjukdomar/funktionshinder.

Ovanstående gäller oavsett om hunden medicineras eller har opererats för sjukdomen/funktionshindret.

Att generellt uttolka överdrivna rädslereaktioner och aggressivt beteende är i dagsläget inte möjligt. Förutom uppfödarnas egna iakttagelser kan till exempel Mentalbeskrivning Hund (MH) och/eller Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH) användas som vägledning, exempelvis i de fall svårighet till avreaktion och social oförmåga kan utläsas. Information om rasens mentalitet och typiska särdrag bör kunna återfinnas i den rasspecifika avelsstrategin (RAS).

För att avgöra om någon handlat i strid mot grundregel 2:2 kan en bedömning komma att göras om uppfödaren, utifrån tillgänglig information, borde ha förstått att hunden i avseende på mentalitet inte var lämplig att använda i avel.

Fortsättning regel 2:2: 

"2:2 att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman."

Uttolkning

Med tillgänglig information avses inte bara resultat registrerade centralt hos SKK utan även annan information gällande de tilltänkta avelsdjurens hälsa och mentalitet. Till exempel oregistrerade resultat eller andra av djurägaren kända uppgifter om hälsotillstånd.

En bedömning av ökad risk kan baseras på kunskap om närbesläktade djur inklusive erfarenheter avseende tidigare producerad avkomma.

På grund av de hälsorisker dubblering av merleanlaget medför kan det inte anses förenligt med punkten 2:2 att para två hundar som är kända anlagsbärare för färgen merle med varandra.

Det är idag möjligt att genom DNA-test fastställa om gul eller röd hund bär anlag för merle eller inte. I det fall DNA-testet visar att hunden inte bär på merleanlag kan denna paras med merlefärgad hund. I de raser som har restriktioner avseende merle i SKKs registreringsregler ska resultatet från DNA-testet finnas registrerat hos SKK för att avelsspärr för gul/röd/sobelfärgad hund efter merlefärgad hund ska lyftas. Mer information om DNA-testet finns här.

Avseende höftledsdysplasi kan det inte anses förenligt med punkten 2:2 att använda hund med HD-grad E i avel, eller att para hund med HD-grad D med annat än hund graderad som A eller B alternativt i parningskombination där HD-index är större än 100. Oavsett HD-grad är det inte heller förenligt med grundregeln att använda hundar med kliniska symptom på HD i avel (se ovan).

Fortsättning regel 2:2:

"2:2 att som ägare av avelshund följa SKKs hälsoprogram. För raser med krav på veterinärmedicinskt/genetiskt undersökningsresultat och/eller genomförd mentaltest/mentalbeskrivning/prov ska giltigt intyg om detta finnas för avelshundarna före parningstillfället."

Uttolkning

SKKs hälsoprogram omfattar tre nivåer:

  1. central registrering av veterinära undersökningsresultat (nivå 1)
  2. krav på undersökningsresultat för avelsdjur (nivå 2)
  3. krav på undersökningsresultat och inskränkningar i användandet av avelsdjur (nivå 3)

Ansvaret för att giltiga intyg föreligger före parning är ömsesidigt för såväl hanhunds- som tikägare.

Fortsättning regel 2:2:

"2:2 att inte använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara bärare av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel, men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram."

Uttolkning

Med recessiv nedärvning avses härvidlag enkel recessiv nedärvning, det vill säga sjukdomar/egenskaper som styrs av en enstaka mutation.

Hereditärt friförklarad innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och därigenom friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella anlaget. Den enskilde uppfödaren måste själv bedöma vilken tilltro ett hereditärt friande resultat ska tillmätas, eftersom det i dagsläget inte finns några begränsningar avseende antalet generationer av hereditärt friade hundar i SKKs hälsoprogram. SKKs avelskommitté har beslutat att, så snart administrativa och tekniska rutiner är på plats, begränsa hereditärt friförklarade hundar till tre generationer. Därefter måste det aktuella avelsdjuret, eller valpkullen, testas på nytt.


Regel 2:3

Hämtat från regel 2:3 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:3 att inte para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra."

Uttolkning

Mot bakgrund av de hälsorisker en hög inavelsgrad medför och med hänsyn till rasens långsiktiga utveckling bör parning mellan närbesläktade individer undvikas. Ett riktmärke är att aldrig para hundar som är närmare släkt än motsvarande kusiner. En sådan parning ger en inavelsgrad hos avkomman på 6,25 procent, vilket ska ses som en övre gräns och inte en önskvärd procentsats att sträva efter.

Genom att begränsa inavelsgraden i varje enskild parning kommer även inavelsökningen, och förlusten av genetisk variation, i rasen som helhet att bli långsammare. En generell rekommendation, som redan tillämpas i många raser, är att inavelsökningen i populationen inte ska överstiga 2,5 procent, beräknat över fem generationer (eller 0,5 procent per generation).


Regel 2:4

Hämtat från regel 2:4 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:4 att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt. Används artificiell insemination (AI) ska respektive ansvarig veterinär intyga att hanhunden och tiken inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning. AI ska alltid utföras av legitimerad veterinär."

Uttolkning

Fortplantning på ett naturligt sätt inbegriper såväl parning som valpning. I  djurskyddsföreskrifterna (SJVFS 2020:8, Saknr L102) står att:

  • En tik eller en honkatt som har förlösts två gånger med kejsarsnitt får fortsättningsvis inte användas i avel.
  • Om det upptäcks anatomiska defekter i samband med det första kejsarsnittet som gör det sannolikt att kejsarsnitt kommer att behöva utföras vid framtida dräktighet får tiken eller honkatten inte användas i avel igen.
  • Hundar får inte tvingas till parning genom att hållas fast om de uttrycker obehag eller försöker komma undan.

Regel 2:5

Hämtat från regel 2:5 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:5 att inte i avel använda hanhund/tik förrän vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende. Tik får paras tidigast vid arton (18) månaders ålder. Att inte transportera dräktig tik eller valp i strid mot gällande föreskrifter utfärdade av Jordbruksverket."

Uttolkning

Grundregeln förtydligades år 2014 med en yngsta ålder då tik får paras. Åldern motsvarar lagstadgad ålder. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2020:8) stadgar i 6 kap 5 § 1 st ” En tik får inte paras tidigare än vid 18 månaders ålder. Med parning avses såväl naturliga som artificiella metoder som kan resultera i att tiken blir dräktig.” Att 18 månader är en absolut yngsta ålder innebär inte att det är en rekommenderad ålder. 

Rasspecifika hänsyn måste tas med tanke på hur olika våra hundraser utvecklas och mognar samt deras varierande livslängd. Fortfarande finns det anledning att hänvisa till respektive rasklubbs rekommendationer när det gäller avelsdebut. Att såväl tik som hanhund ska uppvisa en vuxen individs fysiska och psykiska mognad betyder att man i många raser ska vänta betydligt längre med avelsdebuten. Bryter man som uppfödare mot grundregeln i detta fall har man även brutit mot Jordbruksverkets föreskrifter och man kan då bli föremål för länsstyrelsens granskning och kontroll av sin uppfödning.

Sedan 2016 har grundreglerna fått ett tillägg om transport av dräktig tik och valp. Detta för att uppmärksamma uppfödare, fodervärdar med flera om att det finns ett regelverk avseende hur dräktig tik och valp får transporteras. Eftersom det är Jordbruksverkets föreskrifter som ligger till grund har SKK valt att inte skriva ut regelverket i grundregeln, då SKK inte styr när eller om någon förändring sker. I dagsläget gäller enligt föreskrifterna att en dräktig tik inte får transporteras de två närmaste veckorna före beräknad valpning. Tiken får inte transporteras tidigare än en vecka efter valpning. 

Undantaget är sällskapshund som transporteras i personbil kortare sträcka än 50 kilometer eller om du åker till veterinären med sjuk eller skadad tik. En hundvalp måste vara minst en vecka gammal och naveln bör vara helt läkt för att du ska få transportera den. Undantaget besök till veterinär med sjuk eller skadad valp.

Fortsättning regel 2:5:  

"2:5 att inte låta para tik fyllda sju (7) år om hon inte tidigare haft en valpkull. Tik som fyllt sju (7) år måste alltid veterinärbesiktigas före parning. Av intyget ska framgå att tiken är i sådan kondition att hon utan risk för sin hälsa kan få en valpkull. Veterinärintyget får inte vara äldre än en (1) månad vid parningen och ska bifogas registreringsansökan. Tik, oavsett ras, får inte paras efter det att hon har fyllt tio (10) år.."

Uttolkning

Grundregeln har förtydligats vad gäller parning av äldre tik. Med fyllda sju år menas att tiken har fyllt sju år, det vill säga, kraven inträder på tikens födelsedag. Ett förtydligande infördes år 2014 avseende det intyg som ska bifogas till registreringsansökan. Det ska framgå av intyget att veterinären har undersökt tiken utifrån vetskapen om att hon ska paras och föda fram en valpkull. Samma år förtydligades att intyget inte får vara äldre än en månad vid parningstillfället eftersom tikens kondition snabbt kan ändras när hon åldras.

Centralstyrelsen har också valt att införa en övre gräns för hur gammal en avelstik får vara. Sedan den 1 januari 2014 får tik som fyllt tio år inte användas i avel. Detta absoluta övre tak har införts av djurskyddshänsyn eftersom det inte kan anses etiskt försvarbart att tillåta gamla tikar i aveln.

Fortsättning regel 2:5: 

"2:5 att inte låta tik föda fler än fem (5) valpkullar. Om en tik får två (2) valpkullar inom tolv (12) månader ska tiken sedan ges minst tolv (12) månaders vila före nästa valpning. Tik som fyllt sju (7) år ska vila minst tolv (12) månader mellan sina kullar.."

Uttolkning

Om en tik får två valpkullar inom 12 månader ska tiken ges minst 12 månaders vila före nästa valpning.” Med ”om en tik får” menas kullarnas valpningsdatum och om dessa är inom 12 månader ska tiken ges minst tolv månaders vila. Observera att detta är en skyddsregel som motsvaras av lagstiftning med liknande innehåll. Med skyddsregel avses att det är ett minimikrav

Det finns uppfödare som anser att några dagar hit eller dit inte kan göra någon skillnad men det anser inte Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén och Disciplinnämnden. Det ska ha gått minst tolv månader, har det gått 11 månader och 3 veckor och uppfödaren medvetet har struntat i skyddsregeln leder det till en Disciplinnämnds-anmälan, oavsett om uppfödaren tidigare brutit mot någon grundregel eller ej.

Det infördes även en skärpning avseende äldre tikar när grundreglerna ändrades år 2009. Man ansåg att äldre tikar ska skyddas från alltför hårt utnyttjande i avel varför dessa ska ha minst 12 månaders vila mellan varje kull. Precis som ovan beskrivet är detta en skyddsregel och det ska ha gått minst 12 månader mellan valpningsdatumen enligt almanackan, inte en dag kortare.


Regel 2:6 

Hämtat från regel 2:6 ur grundreglernas andra kapitel: 

"2:6 att se till att valpar före försäljning har en miljö som gynnar den fysiska och mentala utvecklingen. De ska också få en god socialisering med såväl människa som hund. Att inte skilja valp från moder, annat än tillfälligt, före valpen uppnått åtta (8) veckors ålder. Valpar ska levereras tidigast vid åtta (8) veckors ålder samt vara ID-märkta och veterinärbesiktigade."

Uttolkning

Grundregeln skrevs om redan år 2009. Avsikten då var att förtydliga vikten av att valpar socialiseras under sin tid hos uppfödaren. Det är viktigt att uppfödaren umgås med sina valpar, eller ser till att andra människor ger dem en god start i livet genom mycket kontakt. Det är också viktigt att valpen får umgås med såväl människor som vuxna hundar för att lära sig att förstå innebörden av hundspråk, de sociala reglerna för hundar samt få uppleva stimulerande miljöer anpassade till valpens ålder och mognad.

När ändringen infördes år 2009 ville man försvåra för uppfödare att hålla valpkullar på annan plats än i hemmet eller i mycket nära anslutning därtill. Valpens första veckor är oerhört viktiga för dess fortsatta utveckling.

Att en valp inte får skiljas från modern, annat än tillfälligt och inte får levereras förrän tidigast vid åtta veckors ålder har även stöd i Jordbruksverkets föreskrifter (SVJFS 2020:8, 6 kap 7 §). Jordbruksverket tillåter dock undantag från den angivna tiden om valparna helt har övergått till fast föda samt valparnas hälsa och välfärd i övrigt är god. Bedömningen av om valparnas hälsa är god ska göras av en veterinär. För SKKs del gäller att dispens krävs för att separera valp från modern, eller för att leverera valpen före åtta veckors ålder. Bifoga veterinärens intyg vid dispensansökan till Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén (ukk@skk.se).

Att en valp får levereras tidigast vid åtta veckors ålder betyder att den ska vara fyllda åtta veckor vid leveransen. Om hunden är född på en måndag blir den således leveransklar samma måndag åtta veckor senare. Om köparen har lång resväg eller om det är mycket bättre för köparen eller säljaren att valpen hämtas redan på söndagen går det att begära dispens för att få leverera valpen en eller maximalt två dagar för tidigt.

Åldern, åtta veckor, har sin grund i god kynologisk sed och väl beprövad erfarenhet och den har varit fastställd sedan lång tid tillbaka.

Valparna ska även vara ID-märkta vid leveransen likväl som veterinärbesiktade.


Regel 2:7 

Hämtat från regel 2:7 grundreglernas andra kapitel: 

"2:7 att vid försäljning eller annan överlåtelse av hund alltid upprätta och följa avtal med innehåll fastställt av SKK samt att till avtalet bifoga registreringsbevis och veterinärbesiktningsintyg som inte får vara äldre än sju (7) dagar vid leveransdagen."

Uttolkning

Med överlåtelse menas alla överlåtelser; oavsett om överlåtelsen gäller en valp, en äldre hund som gått i avel eller som inte längre trivs i kenneln, eller omplaceringshunden som uppfödaren fått tillbaka. 

Grundregeln ändrades från och med januari 2014 till att gälla vid samtliga överlåtelser och inte enbart vid överlåtelse mot ersättning. Ändringen föranleddes av en del överlåtelser som varit oklara, det vill säga uppfödaren/säljaren ansåg att det var ett lån och mottagaren ansåg att det var en gåva. 

För att förtydliga för båda parter och för att det tydligt ska framgå när en hund överlåtes utan ersättning, det vill säga ges bort, krävs sedan 2014 köpeavtal även vid dessa överlåtelser. Om hunden lånas ut krävs inget avtal men även detta lån bör regleras skriftligt så att båda parter vet vilka skyldigheter och rättigheter envar av dem har. 

Följden av att det krävs ett köpeavtal även vid gåva är att överlåtaren har en skyldighet att besikta hunden då köpeavtalet ska följas av ett besiktningsintyg. Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén har diskuterat denna fråga grundligt och kommit fram till att det är en trygghet för båda parter att hunden är besiktad vid leverans så att gåvotagaren vet vilka eventuella fel eller brister hunden levereras med. Kostnaden för besiktningen kan med fördel delas mellan parterna eller bekostas av gåvotagaren, något krav på att uppfödaren/säljaren ska stå för denna kostnad, när en hund  bortskänkes, finns inte från organisationens sida.

Grundregeln stadgar vidare att en hund som levereras av en uppfödare inom SKK ska vara registrerad i SKK. Den ska därför åtföljas av ett registreringsbevis, eller om ett sådant ännu ej är klart, ett skriftligt intyg om att hunden är anmäld för registrering. Om hunden inte har sitt registreringsbevis redan vid leverans ska säljaren skicka detta till köparen/fodervärden så snart SKK har levererat det.  Registreringsbeviset är en viktig värdehandling som snarast ska delges köparen. 

För en fodervärd räcker det med en kopia på registreringsbeviset, tillsammans med vaccinationsintyget. Överlåtaren har rätt att behålla originalet till dess att foderhunden övergår till fodervärden med samtliga rättigheter.

Besiktningsintyget får inte vara äldre än sju dagar vid leveransen. Besiktningsdagen räknas som första dagen, det vill säga om valpen besiktas på en måndag är sista dagen för leverans, med giltigt besiktningsintyg, söndag. Påföljande måndag behövs ny besiktning.


Regel 2:8

Hämtat från regel 2:8 grundreglernas andra kapitel: 

"2:8 att för hund som överlåts som fodervärdshund upprätta och följa avtal med innehåll fastställt av SKK. Att som kennel/uppfödare aldrig hålla fler än tio (10) hundar hos fodervärd. Med fodervärd jämställs person som köpt eller på annat sätt förvärvat en hund med förbehåll från säljaren att använda hundar i avel, prov, tävling eller utställning."

Uttolkning

Grundregeln är inte ändrad, har bara fått nytt nummer. Då som nu krävs att SKKs uppfödare använder SKKs fodervärdsavtal.  

Efter ett beslut på KF år 2015 har ålder på tik och hanhund däremot ändrats. Avtalet gäller numera i maximalt fem år och högst till dess att hunden fyller sju år. Cavalier king charles spaniel har dock dispens och för dem gäller avtalet till dess att hunden fyller sju, oavsett när den lämnas ut på foder, avtalstiden kan därför överstiga fem år. 

Från och med 1 januari 2017 är det inte länge tillåtet att teckna fodervärdsavtal enligt de tidigare villkoren. 

Då en del uppfödare väljer att driva uppfödning tillsammans med en annan uppfödare i ett gemensamt kennelnamn har det, sedan år 2014, förtydligats i grundregeln att antalet hundar gäller per kennelnamn, det vill säga ett prefix med två- eller flera kennel­namns­innehavare får tillsammans aldrig hålla fler än tio hundar hos fodervärd. Med fodervärdshund jämställs hund som sålts med bibehållen avelsrätt.


Regel 2:9

Hämtat från regel 2:9  grundreglernas andra kapitel: 

"2:9 att alltid lämna sanningsenliga och fullständiga uppgifter om sina hundar och sin uppfödningsverksamhet."

Uttolkning

Grundregeln innebär inte bara att man som uppfödare ska svara på frågor om föräldradjuren eller sin uppfödning. Den innebär också att man har informationsskyldighet. 

Allt som är relevant och kan vara av intresse för en spekulant eller köpare måste man informera denne om. Har man använt en tik med C- eller D-höfter har valpköparen rätt att bli informerad om detta för att själv kunna ta ställning till om man fortfarande vill köpa en avkomma ur den kombinationen.

Detsamma gäller en parningsspekulant. Har hunden en nära släkting med en sjukdom som man känner till ska man upplysa om det. Detsamma gäller om hunden bär på en gen som inte ska dubbleras.

Alla uppfödare inom SKK som säljer hund till en privatperson/konsument är även skyldiga att uppfylla villkoren i konsumentköplagen (2022:260). Där stadgas i 4 kap 3 § ”Näringsidkaren ska före köpet upplysa konsumenten om sådana förhållanden som rör varans egenskaper eller användning som näringsidkaren känner till eller bör känna till och som konsumenten med fog kan räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att informationen kan antas inverka på köpet.”

Grundreglerna avslutas med en skrivning där det framgår att dispens kan beviljas från samtliga av SKKs grundregler. Det är därför viktigt att den medlem som begår en överträdelse av SKKs grundregler kontaktar SKK. Vanligtvis är det Uppfödar- och kennelkonsulentkommittén (UKK) som beviljar dispenser varför en första kontakt lämpligen tas med UKKs sekreterare (ukk@skk.se). Skulle det vara någon annan kommitté eller Centralstyrelsen som ska besluta om dispens kan sekreteraren vidarebefordra dispensansökan till rätt instans.