Header
SKK hem

Finsk stövare

Grupp 6 Drivande hundar samt sök- och spårhundar

Historik

Förutom finska bondhundar fanns det flera europeiska stövarliknande hundar i Finland i början av 1800-talet. Man började målmedvetet avla rasen finsk stövare efter det att Finska Kennelklubben grundats 1889. Den första rasbeskrivningen fastställdes 1932. Avelsföreningar på olika håll i landet hade en märkbar betydelse för rasens utveckling. Korsningarna, som gjordes i början av 1900-talet, hjälpte också till att skapa den stam, från vilken den nutida finska stövaren härstammar.

Användningsområde

Finsk stövare är en skalldrivande hund som används till jakt på hare och räv. Den lämpar sig inte som enbart sällskapshund eftersom den är en utpräglad jakthund.

Hälsa

Finsk stövare är generellt sett en frisk hundras. Höftledsdysplasi (HD) förekommer och rasen har hälsoprogram med krav på höftledsröntgade avelsdjur. I en del kullar har enstaka individer drabbats av epilepsi, ataxi (oförmåga att koordinera muskelrörelser till följd av skada på centrala nervsystemet) och hjärtmuskelinflammation. Rasen har i Sverige en mycket positiv inavelstrend. Kontakta rasklubbens avelsråd för mer information.

Egenskaper / Mentalitet

Finsk stövare är byggd för att klara de fysiska krav som ställs på en drivande hund. Den har normalt ett flytande drevsätt, med tätt och hörbart skall, som gör det möjligt för dess förare att följa drevets bukter, även i krävande terräng och väderförhållanden. Mentalt är rasen normalt tillgiven och mycket vänlig. I Sverige har man sedan 1980-talet bedrivit avelsgranskning av föräldradjur. Där har det framkommit att cirka 2–3% har mentala problem. Problemen består i att hundarna är undvikande/blyga eller rastlösa.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 55–61 cm och tikar 52–58 cm. Pälsen ska vara kort, rak och tät. Rasen är trefärgad; rödgul, svart och vit.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Övrigt

Rasen har sitt fäste i Finland, men populationer finns i Sverige och Norge. Den är ovanlig utanför Norden. I Sverige har rasklubben arbetat med avelsgranskning sedan början av 1980-talet. Avkomman granskas efter en fastställd modell i en ålder 12-24 månader.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.