Finsk stövare

Finsk stövare är en uthållig och pålitlig skalldrivande hund som används till jakt på hare och räv. Den lämpar sig inte som enbart sällskapshund eftersom den är en utpräglad jakthund. 

Om du funderar på finsk stövare:

• Rasen har ett utpräglat jaktintresse och du bör ha tillgång till jaktmarker.
• Den har stabilt temperament och är uppskattad bland jägare.
• Rasen behöver mycket motion och mental stimulans.  
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj en uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Finsk stövare är en medelstor till stor hund som ger ett smidigt och kraftfullt intryck. Mankhöjd för hanar är 55–61 cm och för tikar 52–58 cm. Pälsen ska vara kort, rak och tät. Rasen är trefärgad: rödgul, svart och vit.

Skötsel

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Egenskaper och mentalitet

Finsk stövare är byggd för att klara de fysiska krav som ställs på en drivande hund. Den har normalt ett flytande drevsätt, med tätt och hörbart skall, som gör det möjligt för dess förare att följa drevet, även i krävande terräng och väderförhållanden.

Även om rasen är energisk och målmedveten under jakten, är den även en social, lugn och tillgiven familjehund. Finsk stövare trivs inte att enbart vara en sällskapshund, då den är en utpräglad jakthund som kräver mycket aktivering, jaktträning och frihet under ansvar för att må bra. 

Hälsa

Finsk stövare är generellt sett en frisk hundras. Höftledsdysplasi, HD, förekommer. I en del kullar har enstaka individer drabbats av epilepsi, ataxi (oförmåga att koordinera muskelrörelser till följd av skada på centrala nervsystemet) och hjärtmuskelinflammation. 

Historik

Förutom finska bondhundar fanns det flera europeiska stövarliknande hundar i Finland i början av 1800-talet. Man började målmedvetet avla rasen finsk stövare efter det att Finska Kennelklubben grundats 1889. Den första rasbeskrivningen fastställdes 1932.

Avelsföreningar på olika håll i landet hade en märkbar betydelse för rasens utveckling. Korsningarna, som gjordes i början av 1900-talet, hjälpte också till att skapa den stam, från vilken den nutida finska stövaren härstammar. Rasen har sitt fäste i Finland, men populationer finns i Sverige och Norge. Den är ovanlig utanför Norden. I Sverige har rasklubben arbetat med avelsgranskning sedan början av 1980-talet.