Karelsk björnhund

Karelsk björnhund är en ställande jakthund med stor jaktlust. Den är främst avsedd för jakt främst på älg och björn. Den arbetar mycket självständigt, men är även samarbetsvillig och markerar viltet med att skälla. Hunden har välutvecklade sinnen, i synnerhet luktsinnet, varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen är också känd för att ha ett mycket bra orienteringssinne.

Om du funderar på karelsk björnhund:

• Det är en utpräglad jakthund och är inte lämplig som enbart sällskapshund
• Rasen har ett stabilt temperament men kan vara avvaktade mot främlingar.
• Det är en modig hund med stor uthållighet och stark jaktlust. 
• Det är en hundras som kräver en aktiv ägare med jaktmöjligheter.
• Rasen har ett mycket stort motions- och arbetsbehov.

Storlek och utseende

Karelsk björnhund är en medelstor, robust och kraftigt byggd spetshund med yvig päls och upprättstående öron. Den är endast något längre än hög. Färgen ska vara svart och vit. Mankhöjd för hanar är ca 57 cm och tikar ca 52 cm.

Skötsel

Pälsen är dubbel med tåliga täckhår och mjuk, tjock underull. Pälsen är lättskött och badas vid behov. Då pälsen fälls bör den borstas igenom några gånger. 

Egenskaper och mentalitet

Rasen har ett jämnt temperament, är något avvaktande mot främmande och modig med stor uthållighet. Den är mycket självsäker och kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. En karelsk björnhund har stor kamplust.

Hälsa

Rasen är att betrakta som frisk och sund. Det förekommer höftledsdysplasi,HD.

Historik

Ursprunget tll karelsk björnhund ursprung vara "komihunden", som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt och man kom överens om att rasens namn ska vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.